"Aldri får en var rektit gla, på sômern då går åska å på vintern ä dä husförhör" brukade min mormor säga.
Jag skulle helt klart föredra husförhör om man nu kunde välja bort åskan. Jag är rätt hysterisk när det börjar mullra. Jag oroar mig i förväg och när det håller på vill jag helst sitta under ett bord.
Jag har ju aldrig gillat åskan men så där riktigt rädd blev jag under ett oväder på Dalbosjön 1973. Det kom snabbt över oss när vi var på vag från Läckö till Åmål och när det nästan skrämt livet ur mig drog det in över Dalsland och tände på några lagårdar.
Usch - idag är det så där kvavt, kusligt vindstilla och lite hotfullt. Hoppas att SMHI har fel, hoppas att det klarnar, börjar blåsa lite lagom och att Tor inte känner behov av att svinga sin hammare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tänk vad olika man kan vara, jag tycker det är rätt mysigt med åska, blixt och dunder och sitter gärna inne och tittar på. Men så har jag heller aldrig varit med om något obehagligt i samband med åskväder.
Så länge man får vara inomhus går det väl an, men ute vill jag helst inte vara då åskvädret drar fram.
Jag har kommit underfund med att vissa platser är mycket mera utsatta för blixtnedslag än andra. Vi bor inte där det är som värst, som tur är.
Du och våran lilla Alice tycks vara gjorda av samma material. Hon inte bara VILL sitta under bordet. Hon GÖR det. Och DARRAR SOM ETT ASPLÖV. tackars er. Båda två!
Farmor och farfar bodde på en hög bergsås utanför Strömsund. En sommar då jag var 10-11 så regnade och åskade det något enormt en dag. Plötsligt slog blixten ner i huset, det small något förskräckligt! En stor eldslåga flög från telefonjacket i rummet bredvid och ut till oss i köket. Det ekade i öronen resten av dagen.
PO66 - kunde nog tycka att det var rätt spännande när jag var ung, som den sommaren när jag jobbade på Bergalidens sjukhem i Helsingborg. Utsikt över Sundet - blixt o dunder över Danmark.
Cici - här är det inte heller värst och nu i veckan kom vi undan både smällar o skyfall. Tack och lov.
Lisette - tack för att du förstår oss..
Lennart - såna minnen sitter i. Svartbränt på tapeten och död telefon eller hur?
Skicka en kommentar