Jag har en skruv lös. I foten. Eller den kanske är lös för det syntes inte på röntgen om den skruvat upp sig. Jag fick nämligen till slut tid för ett återbesök på ortopeden på Universitetssjukhuset. Foten och benet svullnar och det gör helvetiskt ont att gå nerför i trappor. Min glada och pigga sjukgymnast blev lite rådvill och bad mig ringa för att höra om det ska vara på detta viset. Och långt om länge så tog de emot mig.
Ortopeden är den som spikade ihop mig den där februarilördagen men eftersom jag då var i morfindimma så var han som en ny bekantskap för mig. Förtroendeingivande var han, visade de fina röntgenbilderna och trodde att den långa skruven kanske rört sig och klämde på nån nerv, svullnaden skulle nog gå ner och man gör helst inga ingrepp förrän sex månader efter op. Jaha, bara vänta och se alltså.
Min inställning är att ingen får skära i mig om det inte är nödvändigt. Ansiktslyftningar och annat i kosmetiskt syfte går alltså bort även om kanske en plastikkirurg skulle kunna ha en annan uppfattning om vad som vore önskvärt.
Så vi får se hur det är i september. Då blir det kanske kniven.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Usch, det låter inte så roligt, hoppas bara att det går över av sig själv. En skön hängmatta är inte så dumt att ligga och vänta i.
Det låter inget bra att foten svullnar och gör ont nu i sommarvärmen. Hoppas det rättar till sig snart. Sommarkram och hopp om bättring från mig.
Trist att du ska behöva ha det så där i sommar. Man mår aldrig bra över att ha ont och felbelastningar blir ofta följden. God bättring önskar jag dig!
Marianne - tack för omtanken. Det kommer nog att gå över, jag får väl inte vara så himla otålig.
Lisan - tack för din omtanke.
Cici- lite trist är det men jag försöker låta bli att halta. Tack för omtanken.
Skicka en kommentar