Det är så vacker skymning så jag vill inte tända lampan. I morse när vi gick den vanliga slingan talade vi om att det knappast märks att det är november annat än att det blir mörkt så tidigt. Då var det lite disigt, vi hörde några hackspettar som skrek men tack och lov så såg vi inte björnhonan med ungar som varit synlig på trakten.
Nu har solen gått ner och i öster hänger en jättemåne precis över skogen.
Det är nog månen som höll mig vaken i natt. Inte så farligt, jag plöjde genom läsecirkelboken.
Det gick fort, man behövde inte läsa många ord på varje sida, ytterst lättläst. Jag har aldrig hört talas om författaren förut - Karin Brunk Holmqvist - men hon lär vara en Sveriges mest lästa underhållningsförfattare, Dock aldrig recenserad på kultursidorna vilket man lätt förstår.
Boken heter Potensgivarna och enligt de damer som varmt rekommenderade boken så ska den vara rolig. Två gamla systrar, hemmadöttrar, som tack vare en granne lever upp, får en affärsidé och förändrar sin tillvaro.
Bra uppslag men veckotidningsnivå blir mitt betyg.
Inte det minsta rolig tyckte jag men så var jag ju måttligt road av Hundraåringen som klev ut som alla andra höll på att skratta ihjäl sig åt.
Om månen stör min nattsömn igen så har jag Sverigekrysset i DN kvar. Hoppas att det är svårt-
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Japp, då är vi tack och lov åtminstone två som inte är helt hänförda av Hundraåringen. Har länge trott att det bara var jag som inte uppskattat boken till fullo.
Eftersom inte heller jag blev road särskilt många sidor av "100-åringen..." så är det väl inte troligt att den där boken skulle roa mig. Hoppar nog över den.
Jag läser inte veckotidningar särskilt ofta men jag hade faktiskt roligt både åt Hundraåringen och Potensgivarna. Däremot har jag aldrig gillat Strindberg!
Skicka en kommentar