Idag har jag haft 10 000 besökare på min blogg. Fortfarande minns jag hur förvånad och upprymd jag blev när jag för första gången såg att någon varit inne och läst för att inte tala om känslan när jag fick min första kommentar. Det var så roligt.
Att det skulle vara så roligt trodde jag nog inte den där dagen på jobbet när vi hade en kurs för lärarna som skulle börja jobba på distans och jag hängde med för att visa stöd och intresse. Ja, på den vägen är det och jag lär väl fortsätta. Det är ju lite som att gå och prata för sig själv, småmuttra, kanske ibland höja rösten eller få ordning på tankarna.
Roligt är det i vilket fall och jag blir så glad för varje kommentar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Här kommer en grattis-kommentar på 10000-dagen! :-)
Jag minns mina första 13 besökare. Jag blev så överväldigad och förskräckt att jag nästan inte tordes fortsätta att blogga. Sedan var jag så orolig för att bli nätmobbad att jag skrev i 3-4 månader utan möjlighet för någon att kommentera .. en riktig fegis alldeles i onödan, eftersom mobbningen ännu inte tagit fart efter nästan 4 år!
Grattis till den 10000:e! Är glad för att du bloggar. Gillar att hitta dina funderingar.
Jag trivs också med detta småmuttrande, även om det kan dröja mellan mina blogginlägg.
Grattis! Jag har ännu inte vågat kolla hur många som läser min blog. Men roligt att skriva är det!
Grattis till dina 10.000 besökare! Nog kan man bli nästan lite förskräckt ibland när man inser hur många som läser vad man skriver, men som du säger, det är alltid lika roligt att både skriva och få kommentarer.
Visst är det roligt att ha besökare på sin blogg. Man skulle nog inte ha den särskilt länge om man inte fick något gensvar.
Nog var det spännande den dagen man startade. Jag hade följt några bloggar ett tag och efter några besök vågat mig på att kommentera. Till slut kändes det som att åka snålskjuts på andra och då startade jag min egen blogg. Det var i slutet på december 2009.
Grattis till de 10 000!
Tack för alla grattis! Värmer bloggarhjärtat.
Oj så många! Visst är det lite skräckblandad förtjusning man känner ibland. Men kul är det.
Grattis!
Skicka en kommentar