Man kan väl var nöjd nu med att man inte har ett sjönära läge. Det kanske räcker med att se Valsverksdammen skymta på håll. Jag kan ju fantisera om en vik av Vänern i stället för fotbollsplanen eller en liten fors vid tomtgränsen men just nu känns det ju rätt bra att bo 83 meter över havet och åtminstone några höjdmeter över Laxån.
Detta påminner ju om sommaren år 2000. Då fick maken bryta semestern för ett jobb och jag fick åka med på firmans bekostnad. Så där på ett hotell i Milano kunde vi se hur husen rycktes med av älvar i Hälsingland.
Detta år får Småland tydligen mer än det tål. Maken undrar hur det ska gå för Rosenfors där han bodde några år i början av tonåren. Hur går det med fackverksbron över Silverån, den som det var så roligt att klättra under.
Läser i bladet att Astrid Lindgerns värld tappar turister trots att de haft fint väder men att katastofturisterna dyker upp i värst drabbade områdena. Vad ska de titta på tro? Bortflutna trädgårdsmöbler och bilar som inte går att starta eller korka till vägarna så att räddningstjänsten inte tar sig fram.
Och nu är ett nytt regnområde på väg mot östra Småland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nog kan man tycka att hela väderläget är uppochner. Värre lär det bli framöver enligt experterna.
Jag var ner på stan i går en sväng. Då jag satt på bussen hemåt tänkte jag att jag kan gå en bit och få mig lite luft och motion. Så jag klev av ett par hållplatser tidigare. Efter att jag gått några minuter öppnade himlen sig och ner över mig forsade halva Vättern! Jag blev dyngsur in på bara skinnet.
PO66 - det kunde ju vara lite mera lagom.
Lennart - störtskurarna är inte att leka med. Genomblöt på nolltid.
Skicka en kommentar