Åppelmoset skvätter, jag passerar en tusendel av alla äpplen som dotter K har i sin trädgård. Vet inte vad är för sort men det blir väldigt gott mos som inte behöver sockras.
Min trogna assistent Electrolux från 1975 väsnas en del, jag är lite kladdig om händerna men jag hör telefonen.
Det är Phonera, Fonera eller hur det stavas. Rösten säger att att han har en prissänkning att presentera för den fasta telefonin "för du ringer väl inte så mycket på den?"
Det ska du sk-ta i tänker jag men det säger jag förstås inte. Man blir ju trött på dem, jag har en gång bett att få bli struken ur deras register, vi är med i Nix men eftersom maken har en firma inregistrerad så är det visst fritt fram för dem.
Jag vill inte byta leverantör, jag ska inte byta och ingen säljare behöver göra sig besväret att ringa igen. Jag kommer att säga nej tack och lägga på luren. Eller det gör jag ju inte, jag trycker förstås på den röda luren.
Bärbar lur förstås, man vill ju inte vara alltför gammalmodig.
Nu ska jag återgå till äpplena - en halv kasse kvar. I helgen var vi i Örslösa. Maken och mågen svetsade båtkärra, jag och dotra kokade äppelmos, klyftade äpplen, gjorde paj samtidigt som vi gullade med lille Ivar snart fem månader.
Stor gammal trädgård, många äppelträd i stort behov av beskärning och såå mycket frukt. Alldeles omöjligt att ta vara på mer än en bråkdel.
Synd men det finns ju gränser för vad man kan få plats med i frysen.
Nån som vill ha? Jag har ju en halv kasse kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag har hemligt nummer (numera) på min fasta hemtelefon så jag slipper en massa säljarsamtal, där. Istället så ringer de på min privata mobil. De säger alltid att vad de än ska erbjuda så blir det billigare. - Billigare än vad? frågar jag ofta då. Då vill de veta vad jag betalar för t ex mitt bredband. Men om de inte vet hur mycket jag betalar nu, hur kan deras erbjudande då vara billigare? - Vet ni om jag betalar det privat eller betalar min arbetsgivare det, brukar jag ibland fråga. Så förklarar jag först att är jag ute för att köpa något så tar jag kontakten först. Sen säger jag att eftersom jag jobbar som inköpare så vill jag alltid ha en skriftlig offert skickad till mig som jag kan gå igenom. Sen kanske jag hör av mig. Det är aldrig någon som har skickat en offert till mig. Vissa gånger säger jag bara - Nej tack! lite trött och lägger på.
En gång satt jag vid ratten här i stan, då sa jag upphetsat att jag var ute på Autobahn och körde alldeles för fort för att lyssna, klick sa det då i örat.
Visst blir man trött på dessa samtal. Vi brukar få sådana här också och då frågar vi bara "Sorry, but do you speak English" varvid uppringare lägger på direkt (ingen säljare vill tala annat än franska).
Lennart - Det där med "billigare än vad" det ska jag lägga på minnet och säga nästa gång. Min man brukar nog säga att ha vill ha erbjudandet skriftligt men nåt sånt får han ju aldrig.
PO66 - aha, så tystar man alltså en fransman.
Skicka en kommentar