Bärskogen, oxhälja och kalas.

Om man känner för att vara totalt ensam, inte se en människa  så ska man ge sig ut i lingonskogen. På den tid jag var ute , knappt en och en halv timme, inom synhåll från bilen vid en välhållen skogsväg så jag inte nån människa. Det var överdådigt mycket lingon så jag rörde mig över en ganska liten yta. Det är aningen sent att plocka nu, fick rensa bort övermogna, men det blev drygt tre kilo som nu ligger i frysen.
Var är alla människor, arbetslösa ungdomar och andra som har svårt att få pengarna att räcka? Läser på nätet i att den sylt vi kan köpa så kommer bären från östra Europa. Och här ruttnar tonvis med bär bort - inte klokt egentligen. Nej ut i skogen vetja, Jag vet ju förstås att det finns tanter som är rädda för vargen, jag är nog mer rädd för lösspringande hundar och de figurer som allt som oftast gör inbrott i logen vi hyr.
Och nu i höstmörkret lär inbrottstjuven slå till enligt DN.
För oss som är uppväxta i östra Värmland är det ju höst när Oxhälja har varit. Första lördan i september, i år i strålande väder. Inköp av hjortronsylt, (tusan så dyr i år, hoppas att plockarna fått bra betalt) plastpåsar och kryddor. Gurkmeja ska ju bara bra mot demens men även så smakar fisksoppan mer saffran om man ger den en färgförstärkning. Timjan, rosmarin, svartpeppar och malen vanilj,  inte testat förut.
Innan sommaren tog slut så presenterades lille Ivar för släkt, vänner och grannar på ett jätteroligt kalas hos dotter o måg i Örslösa. Dotra firade sin jämna födelsedag också. Stort tält under äppelträden, barn och gamla, mycket mat och dryck, bullar och kakor. Sent på kvällen kom regnet men då kunde man ju skylla på sin ålder och åka hem. Då sov lille Ivar gott i sin vagn medan de yngre och storbönderna från slätten, som kan det där med att vara trevliga och festa, höll ut till fram på småtimmarna.