Klart till halvklart

Idag är det klart till halvklart som SMHI skulle säga, alltså en dag som gjord för dammsugning utan pannlampa. För nog har det varit grått, lampan tänd hela dagen och företagsamheten nere vid fotknölarna. I helgen var jag i Karlstad, inte ens där sken solen, men det var trevligt ändå.
Vi hade tjejträff ( min yngste son skrattar på sig nu om han läser detta). På 80-talet bodde vi nära varandra, arbetskamrater och jämngamla barn. Sen har några flyttat och vi träffas inte så ofta men när vi ses kan vi ändå känna att kontakten finns där.
Nu var det en jämn födelsedag som skulle firas i efterhand med besök på Sandgrund där ingen dansar till Sven-Ingvars längre utan kulturbärande tanter hänförs av Lars Lerins akvareller. Visserligen tycker jag att hans alster gjorde sig ännu bättre i den gamla hyttan i Munkfors men här kan man ju hålla öppet året runt.
På kvällen var vi på den urtjusiga Gamla teatern och såg Evigt ung, ett sjungande ålderdomshem på 2050-talet, framfört av Wermland opera. Skådespelarna uppträder under sina riktiga namn men är maskerade till oigenkännlighet och med gamla människors rörelsemönster. När sköterskan lämnat dem i fred då är det slut på andliga sånger och barnvisor, då blir det pop och rock från slutet av förra seklet.
Både roligt, tänkvärt och lite vemodigt.
Tänk vad tiden går fort, vi tjejer/tanter tycker ju att 80-talet nyss svepte förbi, och vi är ju mest förvånade när vi ibland tänker på hur gamla vi är.
Men idag skiner solen så livet är ju rätt okej ändå.