Vad ska man klara när man är 90? Det är ganska mycket även om man har fått en gipsstövel. Och gipsad är min huvudman, den 90-åriga dam som jag är god man åt.
Eftersom solen sken en dag förra veckan gick hon till det anrika motellet för att äta lunch. Och på hemvägen låg hon plötsligt där med foten under sig.
- Det gick så fort, säger hon och det vet ju jag som för snart två år sen plötsligt låg vid soptunnan med de där räkskalen. Några ungdomar hjälpte henne, hämtade en stol så hon fick sitta i väntan på ambulans.
Vi var bortresta över trettonhelgen , maken och jag, men när jag såg att G ringt förstod jag ju att nått hänt.
Ringde den bortgångne makens barn och lasarettet. Operation och gips och hon ville åka hem på direkten sa sköterskan, men det hade de lyckats avstyra.
På fyrasalen där hon låg vara alla sängar upptagna av benbrott. Men det korttidsboende som finns för rehab ville hon inte till, hem ville hon. Nu slipper hon Gläntan, för enligt den biståndsbedömare som jag träffade på vårdplaneringen, är det överfullt där. Vi hade givetvis helst sett att hon fått plats där.
Så nu blir det hemtjänst, larm och hjälp med det mesta och besök fyra gånger per dag. Nycklar måste lämnas och arbetsterapeut, sjuksköterska, undersköterskor kommer att gå ut och in.
- Det blir väl ett spring, sa hon lite uppgivet men på nåt annat sätt kan det ju inte ordnas. Påklädning, dusch, tvätt, städning, handla, gå ut med sopor, städning som hon skött själv måste ju andra och främmande människor sköta nu.
Och vi får bara hoppas att det ska gå bra, att hon inte ramlar när hon ska förflytta sig från sängen til rullstolen till toastolen.
Det är helt klart ingen barnlek att vara 90.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det brukar ta ett tag innan vårdtagaren, som jag envisas med att kalla personerna som får hjälp, vänjer sig, men det brukar gå bra för det mesta med att ha vårdpersonal till hjälp i sitt hem. Säger jag som jobbade i hemtjänsten i nästan 20 år.
Hoppas att damen får hjälp med träning så att hon snart är igång igen.
Här hörs det att många går med broddar och det är en våäldigt bra idé. Här är det ju inte så mycket snö direkt, utan den smälter i regnet och så blir det glashalt när det fryser dagen efteråt. Jag har lyckats klara mig från att trilla omkull och bryta något vilket gör mig glad.
Skicka en kommentar