Irländsk asfaltläggare

Det ringer på dörren och utanför står en man i reflexjacka och undrar om jag pratar engelska.
Det gör jag ju så då berättar han för mig att vi har mossa på taket. Som om jag inte visste det.
Rätt enträgen är han med att det kan han åtgärda både  raskt och billigt.
Varningsklockorna ringer och när jag frågat om han inte can take no for an answer stänger jag dörren. När han åkt går jag ut och pratar med Andreas som redan ringer sin syster högre upp på gatan. Han har smart nog tagit registreringsnumret som jag memorerar.
Sen ringer jag Christina på gatan nedanför och just då ringer han på där. Inget napp där heller.
Så lägger jag ut det på Facebook och får snart uppmaning från min alerta dotter att man bör ringa polisen och meddela sina iakttagelser.
En vänlig dam tog emot min anmälan, regnumret hade jag ju men bilmärket har ju förstås ingen aning om. En vit skåpbil med stegar på taket och texten Highway maintenance över bakdörrarna.Ska läggas ut som tips hos polisen.
Tydligen blir folk lurade av  s.k. irländska asfaltläggare. Men hur tänker man då? En främling ringer på och man direkt redo att börja renovera/reparera/fixa. Konstigt tycker jag.
Vårt tak sak bytas i sommar men det av en ytterst pålitlig firma som är välkänd i familjen. Inga svartjobb eller annat lurt där.
Men på det hela taget var det ju en ovanligt spännande dag i pensionärstillvaron.