Inte en enda latte

 Men herregud - han har inte fått en enda latte under hela föräldraledigheten. Att det faktiskt kan vara så förskräckligt beskriver DN idag. Tidningen berättar nämligen att pandemin är en svår tid för föräldralediga med små barn.

Det är så synd om folk och en starkt bidragande orsak beskrivs vara att öppna förskolan är stängd. Den hade den här lattepappan hört så mycket gott och det är ju för trist att den är stängd. Att sen hans fru inte längre jobbar hemifrån gör ju saken bara värre, inga vuxna att prata med. 

Men nu har han träffat en annan pappa vid sandlådan på den kommunala lekplatsen och de har börjat prata med varandra, så nu känner de sig lyckligtvis inte så ensamma längre.

Öppna förskolan är kostnadsfri, har pedagogisk verksamhet men den vuxne ska vara delaktig i verksamheten och ansvara för barnet. Låter ju rätt så lyxigt ändå och dyrt för fattiga småkommuner,

hur trist och tråkigt stackars lattepappor än kan ha det.

Att vi bor i ett rikt land är ju uppenbart när man har råd att ha världens längsta föräldraledighet och ändå kunna sockra med lokaler och utbildad personal alldeles kostnadsfritt för deltagarna. Jag tycker förstås att det är bra att vi har föräldraledigheten och att den är väl tilltagen. Integration, nödvändig utbildning för unga föräldrar, social gemenskap, räddningen undan psykisk ohälsa nämns i artikeln och det är ju både gott och väl.  

Att ha det lite småtrist, att försöka hitta på nåt själv, att lita till sin egen förmåga borde väl inte vara helt främmande för dagens unga, inte ens för dem som tänkte sig fika igenom barnledigheten. 

Vi som kokade vårt kaffe hemma långt före lattens tid förundras över hur besvärligt folk tycks ha det.