Gratis gyttjebad

Häromdagen tog jag ett gyttjebad. Det som man kan få betala dyra pengar för var alldeles gratis. Min dagliga vända för att få ihop minst 7000 steg fick ändras för när jag kom upp förbi soptippen såg jag  en bil och förstod att nu var det vildsvinsjakt på gång. Ville/tordes inte fortsätta utan vände och gick in på en för mig okänd stig. Hoppades att jag skulle komma ut på Mosjövägen. Maken håller lite koll på hur länge jag är borta, mina nödvändiga steg brukar ta en dryg timme, så nåt riktigt utforskande hanns inte med. Men när eftermiddagskaffet var urdrucket och kartor var studerade så ville jag leta upp andra änden på stigen. Enduroåkarna har kört där så både den och verkligheten stämde med kartan en bra bit men så plötsligt var det skotarspår, sankmark och stigen var borta. Att endurocyklarna gått fram där syntes och jag tänkte att detta går nog att ta sig igenom. Men så sjönk jag ner med ena benet och sen låg jag där raklång i dyigt vatten. Inte så lätt att ta sig upp, plaskblöt och lerig. Maken fick åka tillbaka och hämta mig i stället för att jobba med båten, jag fick sitta på en plastsäck i bilen och sen skölja grus och gôr av kläderna. Alldeles gratis gyttjebad alltså. 

Det som också är gratis för oss i skogen är ju vad mer urbana människor kan kalla skogsbad. Det verkar helt enkelt vara så att man går ut i skogen, det är vi ju många som gör, men sen ska man tydligen krama ett träd och lyssna in vad det har säga en. Välgörande för själen, avstressande och säkert en möjlighet för nån driftig pratmakare att göra pengar på, kanske göra det till en materialsport med en massa piffiga tillbehör.

Skrattretande och löjligt tycker förstås jag som gått i skogen i hela mitt liv. Gå ut bara och strunta i alla floskler men var försiktiga när spåren efter skogsmaskinerna vill lura ut er i mossmarkerna.