torsdag 20 oktober 2022

Det är aldrig långt till Stenpiren

 Det är inte så långt till Stenpiren brukar min småländska väninna säga - när vi är ute efter kl tre på eftermiddan alltså. Under rusningstid så åker inte göteborgska pensionärer kostnadsfritt utan får betala 35 kr per resa precis som vi lantisar som är i stan. 
I det jättefina höstvädret var det ju härligt att gå från Sannegårdshamnen till Lindholmspiren och åka gratisbåt över älven. De är inte vackra de där båtarna men rationella eftersom cyklister kan köra direkt ombord men de har även sittplatser för oss trötta gamlingar. Mitt ärende på stan var att gå till haglöfsbutiken för att lämna tillbaks en jacka. Jag vill så gärna att den skulle passa så jag tog den - men när jag kom hem och provade den i lugn och ro så såg jag ju som den genomtrevliga expediten redan hade sett och försökt få mig att förstå - den var för stor. Det var så snygg färg men ärmarna var för långa, den var för stor över ryggen och vidlyftiga huvan tilltagen för skidhjälm. Att den sen var för dyr för att göra ett felköp hör ju till saken. 
Då var jag i höjd med Domkyrkan och då är det ju inte så långt till Avenyn och då dröjer det inte förrän man är vid Vasagatan och Röhsska. Där är det omgjort med nya toaletter och förvaringsskåp och en jättetrevlig liten vegetarisk restaurang. Det jag tittade på var Ung svensk form 2022  - ungdomligt uppfriskande.
Sen är det ju inte långt kvar till konstmuseet, det bästa i Sverige i mitt tycke. Där rasade en skolklass in före mig men jag tog hissen upp till våning sex för där hänger min favorit Monet med en liten näckros.Inte som de i Orangeriet i Paris men ändå Monet. Picasso, van Gogh och alla de bästa svenskarna från förra sekelskiftet hänger här också. Mycket att försjunka i alltså och tyst och lugnt, skoleleverna stojade nog runt på nån annan våning.
När man kommer så är det ju nerförsbacke nerför Avenyn så då kan man flanera i solskenet, gena över mot Domkyrkan och sen är det faktiskt nära till Stenpiren.
När jag kom hem till vår lilla lägenhet så hade jag gått drygt 12000 steg och  var ganska trött och tänkte att sonen O nog lagt några pizzor i frysen. Tänkte att en sån kunde duga till middag. Vid närmare kontroll visade sig vara gorbys piroger och det är nåt med lukten av dem när man kör dem i mikron. Så efter en tur till Ica så har jag slagit oktoberrekord med 14804 steg. Men min småländska väninna har ju rätt - det är aldrig långt till Stenpiren.

1 kommentar:

Maggan sa...

Ja se där fick du dig en rejäl promenad och mycket kultur på köpet. Låter härligt med dina Göteborgsbesök.