Det är möjligt att jag har fel för mig men jag tycker att november var en ovanligt mörk och grå månad. Blir lite låg i humöret och orkar inte ta mig för med särskilt mycket. Men nu är det ju december och stjärnorna lyser i alla fönster, ingen elskam här. De lyser inte dygnet runt. De står på paus en stund på dagen och ett tag på natten.
Och nu med stjärnor, adventsljus och glögg så stiger ju både humör och verksamhetslust.
Så nu är julkakorna klara, dvs de två sorter jag gör - skrädmjölsdrömmarna och chokladkakorna efter mormorsreceptet. Dem ska det vara 75 gram mald mandel i. Ska ju inte vara svårt att fixa. Med en mandelkvarn. OM man nu har nån som fungerar. Den gamla trotjänarmodellen var omöjlig att ta isär för diskning så den försvann på nåt sätt, vet inte, minns inte hur för nåt år sen. Köpte en ny, vilken ska sugas fast på diskbänken och där sitter den fast tills man börjar mala men sen ... både dyr och värdelös alltså. Sonen, som hört min klagolåt, gav mig en ny i julklapp en snygg röd sak som ska skruvas fast i den utdragbara skärbrädan som jag fortfarande har i mitt 60-talskök. Skruva fast går bra men sen när man ska försöka veva går det sämre. Det blir en brottningsmatch som resulterar i svordomar, svett och ojämnt mald mandel men kakorna blev goda. Godkända av mina kafferepserfarna väninnor.
I den förening vi alla är med i ordnas mycket trevligt. Vår eminenta kassör är en fena på att söka statliga bidrag med temat Lindra den ofrivilliga ensamheten. Lite blir det ju att bekosta pigga pensionärers fritid men körsång och tårtor och på äldreboenden och blommor till alla medlemmar har det blivit. Och igår var allmänheten inbjuden till vår vackra barockkyrka på glögg och körsång. Prästen verkade lite till sig över att det var så mycket folk, kanske inte varje söndag det är fullsatt och kören sjöng så vackra sånger.
När det var slut i kyrkan så var det julbord för oss i föreningen. Gott och trevligt och så där för mycket mat som det brukar vara. Tack vare statsbidraget var det ju billigt också. Ville man ha något starkare att dricka än alkoholfri öl så fick man ta med det själv. Det gjorde inte vi och trots att maken också vann ett presentkort i lotteriet så var nog det som hände på hemvägen det han nästan gillade bäst. Precis där man lämnar samhället för att köra ut på riksvägen så var det blåljus och polisbilar - körkorts- och nykterhetskontroll. Nu fick han ju äntligen visa sitt dyra körkort med hela baksidan full av behörigheter. Den gulliga polisen var förstås väldigt nöjd med föraren och berömde körkortet med alla bokstäverna. Idag en mellandag - morgon födelsedagskalas för barnbarnet A och sen glöggmingel i en vacker villa. Vällevnad och överdåd är precis vad man behöver i denna mörka tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar