söndag 2 oktober 2022

Fyra begravningar men inget bröllop

 Minns ni filmen Fyra bröllop och en begravning?  Den handlade förstås om ungdomar i giftasålder och inte såna gamlingar som jag och min umgängeskrets. För här är det tvärt om - fyra begravningar och absolut inget bröllop. Under 2022 har vi alltså varit i Ramundeboda kyrka för att ta farväl av fyra vänner som inte får vara med längre. Min mamma som gick bort i början på detta sekel skulle sagt att deras dagar var slut. och mänskligt att döma kan man ju inte önska sig mer än att man kanske får fylla åtti eller till och med nitti. 
De var ju inga ungdomar nån av dem men makens arbetskamrat R var ju bara 72, fortfarande anställd i det stora svetsföretaget och en aktiv, sportig människa.  Oväntat och sorgligt förstås sorgligt är det ju med dem alla även om deras sista år givetvis präglats av krämpor och andra besvärligheter.
Ramundeboda kyrka som byggdes 1685 och flyttades till tätorten när nittonhundratalet började är som ett litet smycke med takmålningar av apostlar och änglar och där jordfästes i fredags mamman i en musikalisk familj så det blev lite fart på psalmsången och familjemedlemmar  sjöng vackra sånger som rörde våra hjärtan.  Och sen blev det som det brukar efter allvaret i kyrkan en lättare stämning vid samlingen efteråt. 
Men nåt bröllop är i inte sikte förstås. Våra barn är redan i medelåldern, dottern och hennes sambo tycks vara nöjda med det livet som det är och sönerna är ensamstående. 
Det är förstås inte det minsta synd om mig men man kan kanske få ha lite önskedrömmar.
 


1 kommentar:

Anonym sa...

Döden är den jobbigaste delen av livet. Att kunna räkna på sina fingrar hur många gånger till man får träffa en älskad släkting eller vän. Trösten finns i tacksamheten. Minnet av alla fina stunder, alla skratt, gemenskapen. Ta vara på tiden, för den går inte att spara.