Novembers milda dis

Det var i måndags som jag bestämde mig för att sluta klaga på novembervädret. På minnena på facebook har ju mitt novembergnäll kommit fram säkert som amen i kyrkan och jag har oftast skyllt mina dippar på mörkret och väderleken. Nu har jag iofs redan haft en höstdipp som har sin förklaring i sviterna efter min höftledsoperation men nu börjar jag känna mig ganska normal igen. Jag har ju inte släppt kryckorna än men psykiskt känner jag igen mig. 

I min morgontidning kåserar numera ett antal kändisar som får breda ut sig om ditt och datt och på måndagarna så är det en landets värsta mobbare och tillika kappvändare. och nu utgjöt han sig över  denna stackars månad. Så jag bestämde mig på direkten att hans gäng vill jag verkligen inte höra till. Istället ska jag njuta av diset och det skonsamma ljuset, de tidiga skymningarna, att dammet på golven och spindelvävarna i taket inte syns, att man kan sitta inne och läsa istället för att behöva gå ut, att ta en liten lur på eftermiddan, att unna sig nåt extra till kaffet osv. Vi i Novemberdisets vänner har en strålande tid framför oss.

Annars finns det ju mycket i världen att förskräckas över. Ukraina, Gaza, valet i USA och regeringskrisen i Tyskland. I familjen har vi också haft lite förtretligheter. Maken körde först over sin mobil, inte en gång utan två, med en fem tons hjullastare när han var jourhavande båtupptagare. När han sen utan mobil skulle köra hem från det stora innanhavet så behagade hans arbetshäst till bil att kavla av sig  kamremmen. Inte så kul  i mörkret mellan Degerfors och Svartå. Sen har O också bekymmer med sin bil, Så från en bortskämd tillvaro med tre bilar på tre personer så var det bara en bil och ett invecklat planerande tog vid.

Nu är pickupen på verkstad, dyr nota väntas, sonens bil på verkstad och han har köpt en högljudd golf för 5000. 

Vi har ju förstås vant oss vid att ha två bilar men den som i nuläget oftast har dragit det kortaste strået är ju jag. Maken har ju så mycket segelbåtsförknippat för sig, bryggupptagning, båtupptagningar, möten och årsmöten i flera föreningar. Viktiga saker får man förstå men det viktigaste är att vara domare i tävlingar med vad jag kallar leksaksbåtar, dvs radiostyrda, halvmeterlånga segelbåtar. Givetvis är det ingen lek för de som tävlar, utan blodigt allvar för seglare som bytt till mer lätthanterliga grejer. Det ordnas tom VM-seglingar så det är ju inget att skoja om.

Och jag ska ju inte klaga, idag är det årsmöte i Värmland-Västergötlands Seglarförbund, men jag ska njuta av novembers milda dis, ta en middagslur och unna mig lite godis till kaffet.