Tala om tegelsten - Antony Beevors bok D-DAGEN. Den är på 623 sidor och väger tungt, närmare bestämt 1,2 kg. Lite svår att läsa i sängen alltså men nu har jag läst ut den. Kanske inte varje sida så noga kanske för den är mycket detaljerad. Den skildrar tiden från invasionen i Normandie i juni 1944 till augusti då Paris befriats. Maken fick boken av våra goda vänner B och L inför våe resa till Normandie i höstas. Den var med på resan och maken tillförde många fakta om invasionen och framryckningarna in i landet. När man sett Pegasus bridge och kopian av ett bräckligt glidflygplan, de branta stränderna vid Pointe du Hoc, dyningarna vid Omaha beach och hålen efter bombkrevaderna vid Utah beach så blir boken så stark och gripande. Kompani, bataljon,division och brigad är tomma ord för mig, alla militära grader likaså, men man får en inblick i det maktspel som förekom mellan generalerna. Montgomery framställs som mycket mån om sitt anseende och inte så militärt smart alla gånger. Patton däremot framställs som handlingskraftig och kapabel att fatta kloka beslut. De Gaulle ser på amerikanerna med misstro, han misstänker att de vill ta över Frankrike.
Normandernas enorma förluster både i människoliv, sönderbombade städer och byar och förstörda odlingsmöjligheter får man också en inblick i. Tyskarna skildras också och de försök som gjordes för att undanröja fürhern.
"Nu tar vi och skär ut tarmarna på de där djävla surkålsätarna och ser till att komma iväg till Berlin. Och när vi kommer till Berlin ska jag personligen skjuta den där djävla målarkludden som om han vore en orm" så talade Patton till soldaterna vid Omaha beach. Det mottogs med jubel. Än idag lever ju minnet av kriget kvar Europa. Vi påpekar ju gärna att vi är svenskar när vi är ute, även om det knappast är speciellt ärofullt i Normandie.
Tjock bok, många detaljer, för få kartor men läsvärd. Vi kan alla vara tacksamma för EU står för fred och att just detta vansinne inte behöver upprepa sig i historien.