Var är alla, är de i säkerhet?

Var är det som händer, var är alla - första tankarna när sändningen av Spanarna avbröts och rapporteringen från Drottninggatan drog igång. Ingen i närmsta familjen är i huvudstaden, Örslösa, Linköping, södra Närke. Men syskonbarnen som jobbar i Stockholm, vår guddotter i riksdagshuset, goda vänners dotter som jobbar på Åhléns. Och alla andra man känner - kamrater från ungdomen och nya bekanta man fått.
Radion är snabbt igång med en reporter som blev ögonvittne och märkvärdigt samlat berättar om att han, tillsammans med andra, försökt rädda nån kvar i livet men misslyckats. Sätter på teven, där har de osminkade och okammade bara slängts in direktsändning utan att egentligen veta nånting men de jobbar på.
Men sen sitter man ju bara där och tittar,  kollar FB. Vilka har anmält att de är i säkerhet? En efter en rapporterar sig där. Ingen av dem fattas. Skönt man kan andas ut för egen del men för några blir livet aldrig sig likt igen. Man går på en gågata, kanske med lurar på, pratar i mobilen, funderar på nåt, uppfattar inte vad som är på gång.  Och det ska ju inte komma en lastbil i vansinnesfart där. Och så kan livet vara slut eller man är skadad och ligger där och blöder.
Jämfört med det så verkar det ju vara bagateller att folk blir inlåsta på sina jobb eller får gå långa vägar för att komma hem, inget att gnälla över. Och hjälpsamheten  blommade.
En anhållen på sannolika skäl - bra jobbat polisen.  Vi som bara är åskådare får vara väldigt tacksamma för dem, som utan att veta vad den där lastbilen kan innehålla, om den där dåren som körde kanske inte var ensam, om det fanns självmordsbombare, rycker in gör sitt jobb.
I det, iaf till synes fridfulla södra Närke rullar livet på som om inget hade hänt men vi sänder en tacksam tanke till poliskåren - bra jobbat!