Inget biter på virus.

Jaha då vet jag - antibiotikakuren åt jag alldeles i onödan. Jag har varit på vårdcentralen igen. Sköterskorna jag talat med på telefon har ju uttryckt förvåning över den där kuren.
- Tog han inte ens en snabbsänka frågad syster Ch när jag ringde igen i morse. Jag har ju hostat mig igenom en minisemester norra Tyskland. Hostat på färjan, i bilen, på kafeer och i hotellmatsalar. Hostat i kulingvindar och ösregn. Det är intressant, det tyska landskapet vid nordsjökusten. Platt, rikt på kanaler och vattendrag och med höga vallar mot havet. Översvämmat mer än en gång senaste seklet. Nu var ju vi där när stormen drog fram så vi fick vår beskärda del av blåsväder och regn men vi var ju ute mellan de värsta skurarna. Cuxhaven, vid Elbes mynning och Nordstrand, utanför Husum skulle jag gärna besöka igen vid en mildare årstid. Badat blev det ju inte, inte ens min badtokiga svägerska funderade på att ge sig i det kulingpiskade vattnet. Vi roade oss mest med att äta, stora tyska portioner av plattfisk med remouladsås i Cuxhaven och schnitsel  mit bratkartoffel  i Nordstrand. Apfelkuchen i Bremerhafen och Wischhafen, wienerbröd i Bremen och Flensburg. Och jag hostade och hostade.
Så idag har jag träffat en ny läkare, lång och stilig, som tar sig tid lyssnar, tittar i hals och öron och förklarar vad han ser. Lungor och hjärta låter bra, irriterat i öronen - låt bli topsen,  halsen lite röd men inga baciller. Så då är det bronkit. Hostdämpande på flaska och kanske, kanske undvika snoriga barnbarn. Där får man ju göra ett val.
Känner mig lyssnad på, fått svar på frågor och ingen antibiotika. För virus finns det ju inget som biter på.