Som i en bubbla

Jag är som i en bubbla. Varje morgon sen 14 dar tillbaka har jag hoppats på att locken i mina öron ska ha släppt. Det är både otrevligt och besvärande att inte höra. Jag hör inte om det ringer på dörren eller om diskmaskinen och spisfläkten är igång. Mikron hör jag lite svagt men om vattnet i äggkastrullen kokar det hör jag inte. På läsecirkeln i onsdags så hörde jag inte vad de andra sa och där upptäckte en  ovana som en del människor har - att börja prata bredvid den som har ordet. Att uppfatta vad flera säger samtidigt är omöjligt i min bubbla, har inte tänkt på det förut. Nu kan jag iaf höra vad som sägs i mobilen men radion får ju ha på så löjligt högt så jag har slutat lyssna. I stället hör jag ett ständigt sus i öronen vilket övergår till ett ekande ljud när jag hostar. När jag snyter mig piper och bubblar det i hörselgångarna. Antibiotikan, som jag ätit i tio dagar, har inte haft annan effekt än att jag blivit illamående. Syster Y som jag talat med tyckte , precis som jag. att det var märkligt att det skrevs ut utan att några prover togs, sänkan borda väl iaf ha kollats. Men nu är den kuren slut, jag packar för en liten resa, först med Stena Germanica till Kiel och sen ut till nordsjökusten. Jag tar med baddräkten sen får vi se om den blir använd. Saltvatten i öronen är kanske det som fattas mig.