Doktor Murkes samlade tystnad.

Snart är jag som den där tokan i doktor Murkes samlade tystnad, hon som ville fira jul varenda dag. Visserligen firar vi inte varje dag men vi har ännu inte kastat ut julgranen. Vi skulle ha gjort det sistlidna helg men det blev inte av och hon har inte börjat barra än. Hämtades dagarna före julafton i det fagra Fagerlid hos sonens svärföräldrar.  Där ställs vi oftast inför två val
- att snubbla ut i skogen i snö och mörker för att välja en gran eller ta en av de två som redan är huggna och gå in stugvärmen och fika. Aldrig ett svårt val, det varma köket, de färska bullarna och de goda kakorna vinner alltid. Noga med att ge henne vatten har jag varit, inga barr har fallit och vid tjugondaknut började hon skjuta ljusgröna skott. Lyser upp i det rådande gråvädret gör hon ju också. Tack vare de minnen som dyker upp på Facebook så vet jag att detta inte är första året som vi varit sena med julgransplundring men detta är nog ändå nån sorts rekord. Till helgen får hon nog åka ut så man inte blir betraktad som helfnoskig. Men först ska jag plocka av de fina skotten. Syrran säger att man ska lägga dem i olja och låta det stå och dra ett tag och sen har man finfin olja att smaksätta aioli med. Jättegott säger syrran.
En av orsakerna till att hon står kvar är, kors i taket, att vi gick på bio i lördags. The Post gick på vår lokala biograf som numera inte behöver vänta på filmrullarna i åratal. Man bokar biljett på nätet, vilket jag gjorde men eftersom jag inte fick någon återkoppling på att beställningen gått igenom så gjorde jag om proceduren. Ja, då hade jag fyra biljetter bokade istf två. Löstes med ett mail till den ansvariga,  krediterades - finfin service.  Fast det såg lite öde ut när vi kom till bion, inget folk och låst entré.  Tillsammans med det andra paret som dykt upp rådbråkade vi telefonböcker och mailadresser och efter tio minuter var vi inne i värmen följda av tusen "vi är verkligen ledsna för detta, vi ber om ursäkt, vi bjuder på popcornen." Jag som redan hade klantat mig tyckte inte att jag var i läge för att klaga så vi sade bara  "sånt kan ju hända" på vårt lite självgoda vis.  Filmen var  mycket bra, en härlig återblick på den historia som man ju själv har upplevt, rapp dialog och förstås Meryl Streep och Tom Hanks. Och med uppenbara paralleller till nutid. Kanske finns något hos doktor Murke att anknyta till.