Kinnekullebanan

Jag ligger i en badenbaden och läser mina Jane Austenböcker ännu en gång. Det är 30 grader men altanen skuggas av björkarna som jag brukar vilja att vi ska ta ner och det fläktar från väster. Väderleksrapporten talar om blötsnö i högre terräng vilket verkar väldigt avlägset. Vädret är ju mer än märkligt, så varmt och torrt har det visst aldrig varit i maj. Lite oroande är det ju med torkan, tåget som tände på vid Lindfors, skogsbränder lite här och där. I barndomen, när det gick ånglok på inlandsbanan, var ju den ständiga oron att loken skulle tända på. Jag sniffar fortfarande efter brandrök när det är torrt och nu är ju hela landet en enda torruska som kan antända hur lätt som helst.
Annars är det ju rätt så skönt att inte behöva vara i skolans värld i dessa dagar. Heta klassrum, dålig ventilation och elever som bara vill vara nån annan stans. Som pensionär har man ju friheten att göra vad man vill. Jag har åkt med den vackra Kinnekullebanan två gånger sistlidna vecka. Först var det med den promenadgruppen, nio raska tanter. Vi åkte iofs bara till Mariestad, en vacker stad vid Vänern. Här finns trevliga kaféer, matställen och affärer. Huvudsyftet är ju att göra något trevligt tillsammans men eftersom några i gruppen har svart bälte i shopping så blev det ju en hel del butiksbesök. Och det är ju både roligt och praktiskt med smakråd från så många varav de flesta inte drar sig för att vara kärleksfullt kritiska sanningssägare.
Nästa resa var med läsecirkeln och då åkte vi till Lidköping. Då får man den fina sträckan över Kinnekulle, Sveriges vackraste järnväg. Just nu blommar ramslöken, väldoften känns ända in i kupén.
Rådhuskaféet, Röstrand, Stadsparken och lunch på ett ställe vid nya stadens torg. Ingen shopping men mycket diskussioner om lövträd - vilka känner vi igen, lind, ask, alm, bok. Fyra lärarinnor får slå sina kloka huven ihop och vi tror nog att vi vet vilka som är vad. Också en jättetrevlig dag-   Lidköping är en så trevlig stad och jag måste extra framhålla personalen på Kjell o Company. Eftersom jag är den enda som har Västtrafiks app så hade jag alla biljetter i min mobil, lite nervöst om den skulle ladda ur. Men på KoC fick jag den laddad medan vi var Porslinsmuséet.
Och när andra banor har fått solkurvor så kan den här gamla rälsen  tydligen töja sig tillräckligt i värmen så  alla avgångar och ankomster var på minuten.
Som pensionär har man ju en finfin tillvaro, fast lite kan jag ju sniffa efter brandrök och oroa mig för att tåget ska tända på.