Vi hörde sirenerna på avstånd

Vi hörde sirenerna på avstånd när vi satt på altanen på midsommarkvällen. Klockan började gå mot halv elva, jag och syrran hade redan börjat gäspa. Maken och svågern var förstås piggare.
- Nu brinner det nog nånstans sa svågern och sen var det ju inte mer med det för vår del.
Men sen, på midsommardagen, när vi läste nyheterna på nätet så var det ju ingen brasa som släckts. En man i femtioårsåldern hade omkommit, en tävlingsbil av nån sort, rammat ett trad och där tog det slut.
Då börjar ju tankarna mala. Kan det vara nån man känner, för min del förstås om det var nån som man haft i skolan, 50-årsåldern då bör han gått på högstadiet i början av 80-talet. På den tiden hade ju de flesta moped, många mekade ju själva och även om de allra flesta uppförde sig helt ok så begrep jag ju att de inte alltid var så fängslade av vad jag hade ett delge dem. Grammatik, medeltidshistoria och uppsatsskrivning kan ju knappast konkurrera med reservdelskataloger och motortidningar.
Ja, nu vet jag vem det är. Så sorgligt, ett ögonblick av obetänksamhet och livet blir aldrig som förr för dem som stod honom nära. Jag vet inget om hans familjesituation och kan ju bara försöka föreställa mig hur de har det idag.
Vi kör ju bil allihop, och en dag kommer att vara den sista för oss alla. Men stackars stackars hans anhöriga, måtte de ha varma armar omkring sig.