Så sorgligt och tragiskt

När lokalradion talade om ett grovt våldsbrott i södra Örebro län började förstås tankarna mala. Är det nåt i vår kommun? Sen nämndes att det var nära en lanthandel. Hur många kan det finnas? Tived förstås men Olshammar har kanske en affär fortfarande, Hjortkvarn, Zinkgruvan, Mariedamm. Det finns ju många småorter i våra skogiga trakter. Sen dök det upp på nätet att det rörde sig om Laxå kommun och då grep ju oron en på en gång. Då kan det ju bara gälla den fina lilla byn kring Tiveds kyrka. Vi har goda vänner i trakterna och vissa människor träffar man ju på möten och kalas. Kunde det vara någon man känner och vad är det som har hänt? Oron gnager och när jag går in Nerikes Allehandas hemsida så finns där en massa bilder. Huset närmast lanthandeln känner jag ju igen och vet vilka som bor där. Skulle de vara de drabbade? Polisen letar inte efter någon gärningsman skriver aftontidningarna och polisen som är mycket fåordig säger samma sak. Det är ju många turister i trakterna, nationalparkenn den välskötta campingen  och den vackra sjön drar ju mycket folk. Det kan ju vara nån utsocknes. I det längsta hoppas jag ju att det inte ska vara nån som vi känner. Men när kommunchefen meddelar att församlingshemmet öppnar, prästerna är där och personal från kommunens krisgrupp finns där också så anar vi ju. Av trådar på FB och kontakt med vänner o gamla arbetskamrater så får vi veta vilka det är och ja det är ju människor som vi känner så där lite, inte några nära vänner men ändå har träffat på olika kalas bland vänner och arbetskamrater. Senast var det på ett jättelyckat och trevligt 70-årskalas i slutet av april. Då satt vi vi samma bord och hon var precis som vanligt, trevlig och pratsam på det där sättet som gör att alla trivs och mår bra, intresserad av andra och rolig att lyssna på. Hennes make däremot var inte som han brukat. Han som varit full av roliga episoder från ett spännande arbetsliv och ofta medelpunkten i sällskap var väldigt tyst och sa inte mycket. Och nu så hände det fruktansvärda i deras egen trädgård. Varför det vet vi ju inte och får kanske aldrig veta. Ett sjukdomsbesked kanske men nu är allt försent. Så synd om människorna i den fina lilla byn  och så sorgligt och tragiskt när en människa inte ser nån annan väg än att ända en annan  människas liv och sen ta sitt eget.