Bordsbekymmer

Att en knapp decimeter ska spela sån roll. Ja nu är det ju inget stort problem sett i ett världsperspektiv men inte utan betydelse i min lilla värld. Det gäller det nygamla altanbordet, inköpt av syrran på Asko Finncenter på 70-talet och ärvt av oss i somras. Det är nämligen längre än faster Lallas, vilket stod där förut. Så här års går det ju inte att ha den med gula citroner, det får ju va nåt passande i novemberdiset innan man får plocka fram juldukarna. Inte alltid så kul att stryka men det får ju bli gjort och sen då när själva omgrupperingen sker så ser jag ju - det fattas några ynka centimeter i varje ände. Det ser verkligen inte bra ut och det kommer ju att va likadant med den där indiska röda som varit julduk i såå många år, den kommer att vara för kort. Nu kan jag ju se det som ett bekymmer  men även som en möjlighet. En möjlighet till shopping alltså, vill ju gärna vara en solidarisk samhällsmedlem som hjälper till att hålla hjulen rullande. Om det inte är lite ute nu förstås.
Nu är detta inte det enda bordsbekymret vi har. När vi för tio år sen skulle möblera vår lilla etta i Göteborg så blev det diverse hopplock. Bordet blev ett lån från J, vår favoritbarnvakt en gång i tiden. Att tiden går fick vi en påminnelse om idag. Hennes äldste son studerar på annan ort, han som nyss var bara barnet. Han har fått tag på en lägenhet och då behöver han ju bordet. Det kommer från hans gammelmormor och det har tjänat oss väl men nu är det slut med det. En funderare får det bli - det där som jag ropade in på Söderstens auktion i Persberg 1965 eller det där med Sigvard B:s perstorpsplatta som jag köpte på loppis i Odensbacken  och Karin hade i Södertälje eller kanske nåt från Linne &Lump.
Mycket att grubbla på i min värld.