Efter ett tag kom jag på hur det gått till - att jag låste mig ute. Eftermiddan hade varit så trevlig. Som vanligt varannan onsdag så hade vi läsecirkel och denna gång hade vi varit hos S som bor på ett hemman i vilda skogen. Dit tog vi oss på för dagen glashala vägar men det gick bra. Alla fick plats i B-I:s bil och hon är ju både lugn och rutinerad som chaufför och sen halkade vi in i den trivsamma stugan. Boken vi avhandlade är av segdragen feelgoodtyp där vi för en gångs skull inte helt kunnat förutspå hur den skulle sluta. Kaffe, god saffranskaka med både grädde och hallon förgyller ju den tradigaste bok och lite skvaller och annan info piggar ju upp i gråvädret.
Så blev jag avsläppt i ishalkan vid brevlådan och som vanligt när jag närmar mig ytterdörren så kände jag att det skulle bli skönt att toan är nära. Jag har alltid nycklarna i ytterfacket på handväskan men nu var de inte där. Tömmer väskan, känner i alla fickor, testar altan. och garagedörr - vi kan ju han glömt låsa dem, men icke. Bara att bita i det sura äpplet och ringa till maken som är på jobbet, inte så kul eftersom jag brukar framhålla att jag inte är lika glömsk som han.
- Kan du ta bilen och komma och hämta dem undrar han. Det går ju inte, bilnyckeln är ju innanför den låsta dörren. Så han lovar komma och jag försöker tänka på annat, sätter mig på altanen och surfar lite.
När jag sen kommit in börjar ju funderandet - när de inte är väskan var är de då? Har jag tappat dem, har det ramlat ur, är de kvar hemma hos S?
Men sen kommer jag ju på. Det beror ju på väderomslaget. I måndags kväll var vi till järnvägsstationen, träffade svägerskan och hennes dotter som varit i Göteborg och bott i vår lägenhet. Eftersom de åker regionaltåg som stannar hos oss så sker nyckelöverlämning smidigt utan inblandning av Postnord. Och då var det ju minusgrader alltså hade jag en annan kappa och eftersom maken körde så behövde jag ju bara nycklarna och mobilen. Mobilen plockade jag ju upp direkt men nycklarna. blev ju kvar i fickan.
Vi borde nog byta lås så det inte bara är att smälla igen dörrn eller gömma en nyckel ute för glömskan kan nog slå till rätt som det är igen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar