Nu ska vi sitta inne

Vad fort det gick - från att vi i fredags ställde vi in föreläsningen, i första hand för att jag trodde att det inte skulle bli tillräckligt klirr i kassan, till i måndags när vi nu inte ens ska gå ut.
Vi som är över 70 ska inte ut öht. Han den där utskällde på smittskyddsinspektionen sa ju att vi ska inte ut och trängas på Ica. Sitta hemma ska vi.
- Men det kan väl inte gälla oss tänkte jag, vi måste ju kunna träffa andra gamlingar. Läsecirkeln som inte kunde träffas på det stängda Herrgårdshotellet skulle ju ses hos mig, det måste ju vara ok. Inför den träffen hade jag både dammat och dammsugit, städat badrum och toa, ställt in handsprit på gästtoan och önskat mig en mulen eftermiddag för de dammiga fönstrens skull. Baka den där kakan med äpplen, kardemumma och kanel skulle jag ju också göra. Städningen gjorde stor skillnad men känns ändå lite som i onödan för på kvällen messade B-I om att vi nog borde ställa in, vi är ju riskgrupp hela bunten tyckte hon. Det är ju så sant, gamla är vi, bakomliggande sjukdomar har vi och bland anhöriga finns nedsatt immunförsvar.  Så nu sitter jag i mitt städade hus med kakan, en odiskuterad bok och cirkeln är lagd på is tills vidare.
Nu kan man ju bejaka sin sin stugsittarmentalitet, inte behöva motivera varför man inte vill åka på kryssning eller annat tjosan, undvika trängsel och köer, säga nej till allt man inte gillar. Igår hos min gulliga frissa var vi bara två gråhårstanter i salongen, många avbokningar där. Hur man skulle kunnat trängas på Ica vet jag inte heller ,väldigt glest med folk där, hämtade ett paket, handlade inget men såg att det fanns både toapapper och pasta.
Vi har bestämt oss för att följa expertråden, även maken som vid närmare eftertanke ställde in sitt torsdagsnöje. Han och rätt stort antal pigga gubbar träffas i Karlskoga badhus och kör radiostyrd segelbåt. När vattengympadamerna kliver upp ur bassängen är de där med sina fläktar och båtar.  Allvarligt syftande utbildning både i taktik och de internationella sjöväjningsreglerna får man som anhörig förstå att det är. Trist för honom som inte har några bakomliggande sjukdomar men vad hade inte kunna komma med hem därifrån.
Trist kommer det nog att bli, det blåser nog inte över på några veckor. Hur blir det till påsk - vi som brukar ha släktträff? Att åka till huvudstaden 2 april som jag och min bästis B planerat är ju bara att stryka, mina göteborgsresor får ju också anstå, resan med promenadgänget i slutet av maj kan den bli av? Bara frågor inga svar. Ingen vet ju hur detta ska ska sluta.