När man är med på en bussresa är det rätt bra gjort att få ihop 5125 steg tycker jag. Det är iaf vad jag fick ihop igår när jag deltog i en resa med seniorföreningen  på makens arbetsplats det världsomspännande svetsföretaget.  Dagen hade visst inte börjat så bra för chauffören, han hade fått byta buss till en som var större än tänkt och då blev det ju som det blev. Han hade ju googlat vägen i förväg förstås med den mindre bussen i åtanke men där hade inte den smala träbron vid Skultuna kyrka dykt upp. Där var det både vägskada och axeltryck att ta hänsyn till. med alla lösningsbenägna seniorer i bussen blev det ju ett surr av förslag men chauffören behöll lugnet och undrade stillsamt om vi kunde tänka oss att kliva ut och gå över bron. Klart att vi gjorde och bussen kom också över trots det höga axeltrycket. 

Sen var det fika, muséíbesök  och nagelfarande av de olika outletbutikerna  vid Skultuna mässingsbruk. Trevligt och klart shoppingvänligt. 

Genom vackert landskap, vida horisonter och nån enstaka skur skulle vi sen till småbåtshamnen i Västerås.Nu var ju den här bussen högre än den googlade så vi fick en oplanerad rundtur  genom stan.

Säkert tusen gånger har vi åkt förbi på E18 och förstås inte haft en aning om vilken vilken lummig och fin stad det är.  Men även detta bekymmer löste sig och vi hittade var Elba lägger till. För västeråsare betyder nog Elba badutflykter till de fina holmarna utanför stan och det är ett pålitligt gammalt flytetyg byggt 1897 i Gävle.

Innan sjöturen var det lunch och sju minuters promenad utefter kajen. Det tog längre tid för de av oss som inte går så bra längre och när vi kom fram visade det sig att lunchen var bokad till fel dag. Men krögaren bad bara om väntetid medan han fixade fram tillräckligt med mat åt oss. Hungern är den bästa kryddan brukade min mormor säga och det stämmer ju, sällan man är riktigt hungrig nu för tiden.

Tillbaka till Elba fick vi åka buss för den eminente chauffören hade tråcklat sig fram till matstället och t.o.m hittat parkering.

Vi fick välja bort besöket på Vallby friluftsmuséum till förmån för båtturen, vilket nog alla uppskattade. Att fikat på Vallby frös inne kompenserades rikligt av besöket på Glanshammars glassfabrik. Vilken god glass och såå många sorter.  

Några regnskurar, en fantastisk regnbåge och sen var vi hemma igen efter fullkomligt genomtrevlig dag.

Livet som senior har verkligen sina poänger.