Att jag skulle bli så berörd av invasionskusten i Normandie det hade jag verkligen inte trott.
Jämngammal som jag är med operation Overlord så trodde jag att det bara var historia, men jag blev djupt gripen. Pegasusbron, Ohama beach, Utah beach, de oändliga radernamed vita marmorors på den amerikanska kyrkogården - det var så gripande. När man ser de där stränderna och ser dyning och sjögång och tänker på dem som kom i lanstigningsbåtarna, vadade iland och för att gå mot det totalt okända, tysk eld, minerade fält så vill man ju bara gråta. Det var högst närvarande historia. De betalade priset för vår frihet och jag är så tacksam över att Europa har lyckats bilda en union och att vi till slut gick med i den. Bayeuxtapeten skildrar ju också en strid, 1066, men som den skildras på tapeten så blir den ju mer som en saga. Det fantastiska är ju att en broderad bonad, 72 m lång, har klarat sig genom århundraden så att vi kan se den idag.
Nu är ju inte Normandie bara krigsminnen. Ett otroligt vackert landskap med vida horisonter och stort himlavalv, äppelodlingar, kor och får, vackra städer, långa stränder, dramatiska klippor, Seinedalens kritklippor, floden som meandrar, utsiktspunker, tidvatten, cider, calvados, goda ostar. Den omtalade franska arrogansen har vi inte stött på. Trots att de borde vara trötta på turister vid denna tid på året så blir vi så väl bemötta. Även i trafiken - det går fort, det är mycket bilar men på en hel vecka såg vi inte en enda olycka och hyrbilen fick inte en repa. En underbar resa med goda vänner var det, skön att tänka tillbaka. Jag har ätit mitt livs godaste krabba på le Cap i Barneville-Cateret, coquille Saint Jacques i Bagnoles-de-l´Orne och moules frites i Saint-Vaast-la-Hougue. Och creme brülee, goda bakverk och mycket mer. Man hinner äta och dricka mycket på en vecka ....