Att ha vuxna barn är så härligt. I går kväll var jag in till residensstaden. Mina f.d. arbetskamrater skulle fira av en kollega som slutat och jag kunde hänga på. Om man går på en trevlig italiensk reataurang vill man/jag gärna ta ett glas vin eller två. Dessutom så kör jag helst bil i dagljus. Kunde ju då vara passande att maken tog sig tid och skjutsade tyckte jag. Men det gick inte, han skulle också ut fast mycket längre, München i ett patentärende. Då kommer det där med vuxna barn in. Den yngste bor i Hardemo med sin söta sambo. För honom var det inga problem att komma trots snöyran och köra både in och hem. På E20 var det ishalka men rätt så bra plogat. Vi åkte i vår fyrhjulsdrivna bensinslukare, mina nerver var i dallring men sonen var förstås inte det minsta nervös. Det var en jättetrevlig kväll, roligt att träffa de gamla arbetskamraterna och jag kunde njuta av maten, vinet och samtalen utan att behöva gruva mig för hemresan. Tänk att han som var lite vild och tilltagsen när han var liten och av sina äldre syskon ansågs som bortskämd har blivit en sån snäll och omtänksam ung man. Härligt för hans mamma, hon som skämde bort honom.