Det kändes som om jag gått ut i bara strumpbyxorna. Men det hade jag givetvis inte. Det är min nya skidmundering som är så lätt och tunn. Denna härliga vinter har betytt ett uppsving för mitt skidåkande. Vi har så fina spår i Byggemarken och vill jag kan jag åka ut från min egen trappa, rätt ut i vargreviret. I mina uråldriga fjällturskläder. Det är ju så sällan snö, jag åker ju nästan bara när vi är i fjällen, det duger med det jag har -så har jag resonerat och de gånger jag åkt så har de kläderna självklart varit alldeles för varma. Täckbyxor, en fodrad Helly Hansenanorak - klart att man blir överhettad men jag åker ju inte så fort numera.
Men i tisdags då fick jag nog. Det snöade och det var nog nästan på noll, jag hade vallat fel, is under skidorna. När jag släpat mig runt femman var jag flamröd, svettig, fullkomligt slut. Glasögonen immade igen och jag var tvungen att svalna en bra stund innan jag kunde köra hem. Så nu är jag ekiperad. Tunn jacka och byxor som är rätt så åtsittande men tunna och ett nytt underställ som skickar ut svetten från kroppen. Men allt det gamla kan man ju inte byta ut. Pannbandet köpte jag i Oslo 1963, skolresa på väg till den olympiska backen i Norefjäll. Handskarna i vitt renläder köpte 1967 när jag åkte på fjällkurs med uppsalastudenternas idrottsförening. Hanskarna är bra slitna nu men jag hittar inga nya.
Premiärturen gick mycket bra i det sista av solskenet,ingen överhettning,körde faktiskt om några, men de var nog också pensionärer, ev äldre än jag. Det är faktiskt många gamlingar ute i spåren men även medelålders killar som ser ut som om Vasaloppet finns i bilden.Inte många barn och ungdomar. Idag såg dock till min glädje en liten tös i rosa overall som stakade på med bra fart. Hoppas att hon tycker det är lika roligt som jag tycker. Skidåkning - Guds gåva till mänskligheten för att citera Pangis Mormor.