Det är så härligt med snö, snöfall, snöstorm. Att skotta, att åka skidor, att sitta inne och se snön driva ihop utanför. Men inte att köra bil, inte åka heller för den delen. Nyårshelgen har vi tillbringat i Gävle hos syster och svåger. Vi har firat nyår hos dem i 30 år och upplevt många skiftande vädertyper. När Gävlebukten är öppen och vinden från nordost då blir det snö. Så var det i december 1998 när stan var totalt insnöad i över en vecka. Bandvagnar, skidor eller snöskor var användbara fortskaffningsmedel. När vi åkte upp (30 dec 2009) så var det på fina, isfria vägar, men på nyårsaftons eftermiddag vred vinden på ost och då kom snöfallet. Och sen höll det på. Det där med raketer var nästan lite bortkastat i snöyran men ingenjören och kemiläraren skötte det hela och brände av fem tårtor och en raket, tack och lov ingen hemmagjord bomb detta år. Sen fortsatte det snöa, hela nyårsdagen och natten. När vi åkte på förmiddan 2 januari så höll det fortfarande på. Och då var jag inte det minsta road av snöfall. Tätt snöfall, mycket snö på vägen, snörök - så var det ända ner mot Sala. Sen var det troligen bara snorhalt men det ville jag inte veta något om. Idag har vi gått på skidor, åkt ospårat efter stigarna, sett många djurspår men inga vargar. En del vägar var tyvärr plogade, antagligen för att vargjägarna skulle kunna ta sig fram och så har SJ grävt nya djupare diken efter banan mot Värmland, ett h-vte att ta sig över. Men solsken, snö på träden, lite vind - bättre kan det inte bli.