Jaha, nu är den över för denna gång, den årliga coloskopiundersökningen. Skönt att den är över för det är lite halvjobbigt att förbereda sig. Att äta fiberfattig kost en vecka innan går ju an, att dagen för undersökningen bara få dricka klara drycker, alltså inte juice med fruktkött och kaffe utan mjölk verkar ju inte så svårt men det är minst tre liter man ska häva i sig. Går lite trögt mot slutet kan jag säga. Sen kommer prövningen, Phosporol- en shot, som en ung människa i min omgivning kallar det, blandas i ett halvt glas vatten och drickes. Och magen känner genast att här kommer en ovälkommen gäst. Verkmästaren i magen lämnar walk over och vad som händer sen dar vi en slöja över. På morgonen ny shot och den var svår att behålla inombords. Vid lunchtid (för alla andra) åker man till Karlskoga lasarett och blir genast mottagen av änglarna på endoskopimottagningen. Ombytt, ompysslad, veckotidningar i väntan på doktorn, samtal med honom. Sen får man både smärtstillande och lugnande som gör att man inte vaknar förrän i ett uppvakningsrum, får morna sig och sen kommer kaffe med mjölk och två smörgåsar. Och det bästa av allt - doktorn kommer och säger att allt är okej. Två gånger till och jag blir friskförklarad.
Jag har mycket att vara tacksam för i livet. Men att jag träffade rätt doktor då för tre och ett halvt år sen kan jag inte vara nog tacksam över. Om han inte förstått vad som var på gång hade jag nog inte varit frisk idag. Det tänker jag ofta på och den äckliga shoten är uthärdlig trots allt.