fredag 14 maj 2010

Kristi himmelsfärdsdag en välkommen långhelg med klämdagen då man alltid var ledig. Och som jag minns det så brukar det vara vackert väder. Ofta har jag åkt till min syster och svåger i det gamla barndomshemmet i östra Värmland eftersom maken är segelbåtstokig och den sjukan slår till som värst på våren. Jag avstår från båtliv om det inte är varmt vackert och relativt vindstilla. Plocka nässlor och kirskål till soppa brukar vara min uppgift. Men denna kalla vår åkte vi på utflykt med släktforskarna till Engelsbergs bruk, ett Sveriges världsarv. Ett litet bruk med masugn och smedja vid den lilla Snytån. Man har ju sett ett och annat bruk i sina dagar, oundvikligt med barndomen i en trakt fylld av gruvor och bruk och ett yrkesliv som SO-lärare.
Det som är speciellt med Engelsberg är att allt är bevarat från rostugn till smedja, vattenhjulen fungerar och forsen dånar.
Regnet hängde i luften men det brakade inte loss på allvar förrrän efter lunch när vi åkte över till Oljeön. Färjan Petrolia tog oss över sundet till ön och där ligger det - oljeraffinaderiet. Det grundades 1875 av August Åhlund och det var i drift till 1927. Där bedrevs alltså en fullkomligt livsfarlig, explosiv verksamhet under den ljusa årstiden. Att fabriken står kvar är inget mindre än ett under och inte lär huset ruttna, mättat som det är med olja. När man säger på radion att priset är 80 dollar för ett fat olja så vet jag nu vad man talar om för där ligger ett fat/tunna som importerats från Pennsylvania, därifrån kom all olja vid den här tiden. Men hur kom August Åhlund på att han skulle starta ett raffinaderi långt in i landet? Vid den här tiden fanns ett raffinaderi i i Göteborg. Järnvägen från Västerås var ny och Strömsholms kanal var i drift sen länge men hur dyker idén upp i bokhållarens hjärna? Fotogen, smörjoljor av olika slag bl.a lädersmorning tillverkades men bensinen förstod man inte riktigt vad det var så den hälldes i en brädfodrad grop utanför! Rökning är av förståeliga skäl fortfarande förbjuden på ön. Man vet väldigt lite om Åhlund inte ens ett foto finns, vilka som jobbade där, hur gamla det blev i den ohäsosamma miljön, olycksfall och tillbud - frågetecknen hopar sig. Vi stod i den oljedoftande fabriken medan regnet vräkte ner och den jätteduktiga guiden Malin Andersson berättade och jag tänker att vi har mycket att tacka de där männniskorna som får snilleblixtar och förädlar dom det hårt arbete och envishet. Ängelsberg är väl värt ett besök, vackert även i ösregn vid sjön Åmännningen, stora gamla hus som var pensionat i början av förra seklet och den fantastiska Oljeön.

5 kommentarer:

Maggan sa...

Ängelsberg, för mig innebär det många minnen. Min farbror Gösta Lindskog bodde och arbetade där som folkskolelärare. Han hade en engelsk/tysk fru, faster Eta, och en randig katt, Bruce. Jag fick bo hos dom när min syster Solveig kom till världen. Men till Oljeön kom jag aldrig.

Cici sa...

Nu fick man lära isg något nytt igen!

Jag har skrivit ett svar på din undran om Stevia på min blogg. Du kan ju googla på Stevia så finns det mycket information att få.

epsilon sa...

Maggan - så vackra hus det finns där också och Oljeön dit måste du åka.
Cici - sStevia, där lärde jag mig nåt nytt. Tack för info.

Lennart sa...

Båtar och färjor är inget för mig. Visst, det kan se vackert då de guppar där på vattnet men jag åker helst inte med. Tror att det ska hända något så båten går sönder och jag drunknar. Fast att stå eller åka på en bro högt över vattnet och titta ner är inga problem.

epsilon sa...

Lennart - om nåt skulle hända med färjan över till Oljeön skulle du ledigt kunna simma iland.