Det var en hård dag i lördags. Jag fick ont i ryggen. Av allt sittande vid teven. Maken kappseglade, kors och tvärs över det stora innanhavet så jag åkte till mitt barndomshem i östra Värmland. Min tvillingsyster och hennes man den avmönstrade sjökaptenen sköter om det så bra. Så syrran och jag tittade på bröllop och svågern hängde upp tapeter och svor lite grann - tunna tapeter.
Många vackra klänningar, och en del inte så lyckade; många vackra människor och några som inte åldrats med behag. Tänk prinsessan Birgitta som var så söt när hon var ung, nu borde nån gett henne goda råd om både klänning och makeup.
Man kan ju ha synpunkter på allt och alla när man sitter så där och skålar i bubbel och vi blev, som tydligen alla andra, helt tagna av Westlings, vilka tal. Att pappan är van att tala var väl inte så förvånande men att den nye prinsen var så strålande det var ju överraskande. I kvällspressen har man ju kunnat läsa att kungen inte gillat honom , men Jonas däremot ..... Ja det vet vi ju hur det gick med den förlovningen. Kungen har ju haft många års övning men man sitter ju alltid och väntar på att han ska staka sig eller läsa fel, och han verkar så stel, men det beror väl dyslexin och så kommer en lantis som talar utan synligt manus, törs tala engelska, är personlig och t.o.m. rolig.
Egentligen tycker jag att monarkin är ett föråldrat system men jag satt där och tittade, blev rörd
och höll ut ända till slutet på sändningen. Helt underbart - en överdos av pompa, ståt, flärd, lycka och kärlek.