Nu är klockan åtta. Det har ljusnat och solen lyser på talltopparna på andra sidan allmänningen. Diskmaskinen susar i köket, sovrummet är vädrat och bäddat, tvättmaskinen surrar. Jag har skottat undan det tunna snötäcket som kom i natt och röjt undan snön runt bilen. Känner mig duktig och pigg - morgonstund har verkligen guld i mun. Att jag hunnit så pass mycket beror på att första tåget till Göteborg går strax efter sju. Det skulle maken med och jag skjutsade honom till stationen.
När barnen var små då längtade jag ofta efter sovmornar. Jag tänkte att jag aldrig skulle få sova tills jag vaknade utsövd. Och vad har inträffat - jo jag vaknar förstås tidigt, pigg, ingen idé att försöka somna om. Härligt att gå upp, kaffe och morgontidningar, tre dagar i veckan morgonpromenaden med pigga tantgruppen. När det är barmark går vi femkilometersspåret men nu är det kanske redan skidspår där och dem går vi verkligen inte och trampar sönder så nu får vi hitta nya vägar.
Morgonstund har verkligen guld i mun.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det låter härligt att vara morgonpigg! Det sägs att man vaknar tidigare på morgnarna, när nman blir äldre, men det har jag tyvärr inte märkt något av.
Har jag liks vaknat är det bara att kliva upp. Att ligga och dra sig i sängen med tidning och morgonfika tycker jag verkar väldigt obekvämt. Dessutom måste jag ju ta mig till brevlådan nere i backen för att få tag i tidningen och då är det lika bra att ta med hundarna på morgonrundan och sen är dagen igång.
Skicka en kommentar