torsdag 27 januari 2011

Jag är så nyfiken.

Jag är ju lite nyfiken på vad som händer på vår lilla gata. Undrar vad som händer i stugorna. Plötsligt är det ingen hemma i grannhuset. Bilen är borta men det lyser i vardagsrummet hela natten. Så där håller det på några dygn och sen är det plötsligt som vanligt igen. Eller nästan som vanligt för från min utkikspunkt diskbänken har jag inte sett dem ute med hunden. Undrar om det hänt nåt med den.
I morse såg jag att de andra grannarnas bil var på plats igen. Då så, då är de hemma från semestern i det fjärran österlandet, säkert är de bruna och fina. Längre upp i backen så är det hemtjänstens bilar som far. Där är det ålder och sjukdom. Till ett av husen kör Samhall ut sina matportioner.
De unga familjerna med småbarn strävar på, tidigt iväg till dagis och jobb. En av papporna har har många jobbresor utomlands. Kämpigt för den mamman. Jag minns hur det var - när den yngste var ett och ett halvt for maken till Indien vid trettonhelgen och kom hem till sportlovet. Eller Vancouver precis i betygsättningstider. Det var ju inga nöjesresor för honom precis, kättingsvetsanläggningar som strulade på nåt sätt vill jag minnas att det var.
Nu i vinterkylan så träffas man ju inte så spontant utom när det är snöskottning på gång. Men snart är det vår igen och då blir det ju mer prat över tomtgränserna och jag får bättre koll på vad som händer.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Tror det ligger lite i generna där det med att hålla lite koll. Själv brukar jag ha lite extra uppsikt över huset mittemot i vår lilla gränd - den unge mannen där har nu skaffat damsällskap och är oftast borta medan hans stackars boaorm
(1,5 m lång) numera får tillbringa hela sin tid i glaslådan - även en stackars boaorm kan väl behöva lite sällskap då och då!
PO66

epsilon sa...

Men då har han väl ändå bytt upp sig. Förstår mig inte på det där med ormar som husdjur.

Anonym sa...

Håller helt med, flickvän är mycket bättre och skall man ha husdjur så skall det vara kramdjur. Jag kan från mitt fönster se ormen där den ligger i sin glaslåda och jag skulle defintivt inte vilja ha in den till mig. Men den är trots allt lite tillgiven, den älskar att ligga runt halsen på ägaren och att få vara med när han har besök. Och den gillar INTE lukten av starka drycker, då vill den tillbaka till sin låda!
PO66

Cici sa...

I en liten by som vår är det lättare att hålla reda på var folk befinner sig och vad dom har för sig, men född storstadsbo som jag är håller jag mig inte allt för informerad. Lagom är bäst tycker jag.

Lennart sa...

Jag är inte mycket för att se om mina grannar är hemma eller inte, vad de gör eller hur de lever. Visst, jag ser att antagligen lyser det eller så är det mörkt. Så möter jag inte heller många i trappen. Till större delen bor det folk 60+ här. Fast jag och killen under mig är ju ett par drygt 40 och så bor det även ett par tjejer runt 30 så det är ju lite variation. Men så har jag ju Granntanten på våningen ovanför mig. Hon vet när jag åker till Tyskland, när jag har semester, vet när jag går ut på kvällarna och vet när jag har storhandlat. Utan att jag behöver säga något. Kanske jag skulle ge henne telefonnumret till mamma så kan hon ringa och berätta när jag har råkat ut för någon olycka?

epsilon sa...

PO66- oj, vara med när han har besök, jag ryser.
Cici - det är nog skillnaden, du i storstad, jag i skogen där det inte hände så mycket.
Lennart - hahaha jag skulle nog kunna bli som din granntant. Får väl passa mig lite.

Cici sa...

Jag är alltså född och uppvuxen i Stockholm men bor sen snart 30 år i Västerbotten och de senaste 13 åren mitt ute i skogen i en liten by med ca 100 invånare.