Tänk vad fort allt kan förändras och inget längre bli sig likt. I går vajade flaggan på halv stång utanför kommunhuset här vi vår lilla kommun. En medarbetare hade helt plötsligt och oväntat gått bort. En människa, som ena stunden är i full verksamhet, är nästa stund borta. Det är ofattbart även om vi vet att det är så, bara som att blåsa ut ett ljus.
I en liten kommun känner vi ju till varandra även om vi inte är vänner eller umgås.
På senare år när jag jobbade i en annan organisation hade vi inte så mycket med varandra att göra men hon fanns ju där och hörde man ett ovanligt smittande skratt så visste man vem det var.
Som sagt ingen personlig sorg men jag känner mig rätt tagen. Tänk vad fort allt kan förändras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Att man blir berörd av ett oväntat dödsfall är inte så konstigt, även om det inte var en person i ens innersta bekantskapskrets. Framför allt blir man ju påmind om hur plötsligt livet kan ta slut för en själv eller ens närmaste, och ju äldre man är desto oftare råkar man ut för bekanta, vänner och släktingar som dör.
När man är ung är döden något som bara drabbar andra och man känner sig i det närmaste odödlig. Den tiden är förbi när man passerat pensionsstrecket.
Cici Precis så är det ju. Inga fyra bröllop och en begravning utan mycket mera tvärt om.
vad jag letade efter, tack
Skicka en kommentar