Att Västergötland är Svea rikes vagga är ju inte så kontroversiellt att säga längre. Annat var det ju i slutet av 80-talet när Dag Stålsjö var ett rött skynke för professorerna i Uppsala.
Jag har varit på en liten västgötaresa. Under hösten och vintern har jag gått i en studiecirkel om landskapet. Varnhem, Skara, Husaby, Läckö - stenålder, bronsålder, vikingatid och förstås Arn som man nu mjölkar de sista dropparna ur. Man skulle kunna vara turist i flera år och ändå inte se allt. Platåbergen skulle man kunna ägna mycket tid åt. Jordbrukets utveckling, järnvägen, industrialiseringen etc. Nu blev det mycket Birger Jarl och tidig historia med nedslag på Läckö och Magnus Gabriel de la Gardie. Efter en lätt överdos kyrkor och god mat både i Lidköping och Spiken kom vi till Kinnekulle - resan höjdpunkt för i år blommar ramslöken på ett sätt som jag aldrig sett den förr. I dunklet under träden på Munkängarna lyser det vitt och lökdoften är nästan berusande.
Att vi sen kom för sent till växthusen vid Hällekis gjorde inte så mycken och förresten var det fullsatt av pensionärer från Älgarås PRO
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så intressant! Roligt att följa upp med en resa när man studerat på hemmaplan först. Har länge tänkt åka till Kinnekulle när det blommar som mest, men missat det hittills.
Åk i dag om du vill se den praktfulla ramslöken!
Mina gamla hemtrakter, allt klingar så välkänt. Visst är Väsergötland vackert!
Det finns så mycket vackert och intressant att titta på i vårt land att man inte kommer hinna se hälften ens. Bra då att man kan läsa om sevärdheterna på andras bloggar.
Skicka en kommentar