Tänk vad mycket man läst och sen glömt bort.
Jag går igenom en låda med skolböcker vilka jag trodde var slängda för länge sen
När jag öppnar Xenofons "Anabasis - de tiotusendes återtåg", så begriper jag inte längre ett ord. Fortfarande känner jag igen de flesta bokstäverna men orden är som bortblåsta. "Tiden är människornas lärare" och "Slavarna äro i huset" är de två första meningarna i den grekiska läroboken och det var inte lätt att tyda i det då okända alfabetet. Andra grammatiska begrepp också - Aoristus I och II, numera ord utan innehåll men tempus som man skulle förstå skillnaden av.
Tysk grammatik - det mesta är borta och inte heller ordförrådet är kvar. De oregelbundna franska franska verben - vilka var de? Pythagoras sats - lika obegriplig nu som då. Skrivövningar, engelska stilar, uppsatser, biologi, fysik, geografi, latin tänk så mycket man läst.
I ett blått skrivhäfte hittar jag också några kommentarer från en då nyutbildad svensklärare. Hon kom som en frisk fläkt till Högre allmänna läroverket i Filipstad när vi i realskolan haft en ström av obehöriga lärare. Hon var kunnig och entusiastisk och hon förstod nog att det piggar upp eleverna om man inte går med samma dräkt, kofta eller kostym vareigva dag på läsåret.
Att jag ska vara noggrannare med meningsbyggnaden, lära mig kommateringsreglerna och inte låta talspråket ta överhanden är hennes råd till mig. (På 60-talet kunde ju tre-fyra meningsbyggnadsfel betyda BC eller B? på en uppsats som för övrigt är intressant och/eller har ett korrekt ämnesinnehåll.) "Det goda innehållet hade berättigat till ett ännu högre betyg, som jag dock på grund av de onödiga bristerna måste avhålla mig från". Så skrev hon men jag kan ju inte för liv och kniv minnas vad den uppsatsen handlade om.
Det där med meningsbyggnad är det väl ingen som bryr sig om idag. Men stavfel, syftningsfel, särskrivning, veckodagar och månader med stor bokstav etc vore ju skönt att slippa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Lärarna har verkligen en stor betydels för ett barns utveckling. Jag hade en klasslärare i realskolans två först år, som var rent vidrig. Dessutom religiös. Att sen ha honom i ämnen som svenska, engelska och historia gjorde det inte lätt för oss som han inte gillade. En del angrep han rent handgripligt, mest pojkar.
Nå, vad jag egentligen tänkte säga var att jag aldrig glömmer en mening jag skrev i en uppsats där jag verkligen tyckte att jag fått det hela att flyta på. Uppsatsen handlade om skolmaten och eftersom jag tillhörde en av de få som gladeligen stoppade i mig det mesta som serverades tyckte jag att ämnet passade mig. Att jag nästan var mager som en belsenfånge är en annan historia.
Jag hade fått en mening understruken med illande rödfärg och utropstecken, och kommentar i stora bokstäver; TALSPRÅK!!! Det kändes som om jag gjort något som var i det närmaste brottsligt och belagt med fängelsestraff. Och vad bestod då denna hemskhet av? Jo, jag hade skrivit att "...maten var väldigt god, mumsfilibabba!".
Det är nog mindre än tio år sen jag drömde mardrömmar om denne lärare.
Han fick många av oss att helt gå i baklås och kanske få komplex för livet.
Visst är det både roligt och lite nostalgiskt att titta i sina gamla läroböcker. Läste i höstas alla mina gamla franska klassiker och och när man såg alla noteringar man gjort och alla ord man slagit upp, så kom man så väl ihåg den där speciella "studie"-känslan. Härliga tider men ack så länge sedan!
Tysk grammatik, där är jag väldigt borttappad. Har svårt med plural, var verbet ska vara i meningen och när nach eller bis ska användas. Fast jag pratar på och försöker göra mig förstådd så gott jag kan. Kristina i Tyskland (min kompis Gerhards äldsta dotter) kan svenska så vi pratar det med varandra då jag är där. Hon har sagt att det tyska språket är så invecklat att många gånger har tyskarna själva svårt att lära sig grammatiken ordentligt.
Cici - såna översittare som vi kunde råka ut för har inte överlevt i dagens skola tror jag. Men en lärare kan ju aldrig veta hur eleven upplever en kommentar så det är ju en balansgång mellan att korrigera och att försöka uppmuntra till fortsatt skrivande.
PO66 - Visst var det länge sen, längtar efter nya kollegieblock och nya studier.
Lennart - vi är nog många som fick tunghäfta av att den tyska grammatiken.
Särskrivningar är hemska. Ibland kan jag gå och tänka på särskrivningar hela dagar om jag haft oturen att få syn på en i tidningen. Det är en konspiration!
Skicka en kommentar