måndag 26 september 2011

Det är så synd om mig.

Det är faktiskt lite synd om mig. I torsdags i det vackra höstvädret gick jag den vanliga morgonpromenaden, vid lunchtid köpte jag räksallader i en servering och åkte till E-K som är lite krasslig. Allt var som vanligt men sent på eftermiddan så blev jag plötsligt sjuk. Halsen sved och huvudet dunkade och sen kom hostan som sänd från helvetet.
Så nu hostar jag, dag och natt, jämt och ständigt. Usch. Honungsvatten, timjante med rom,citronvatten, halstabletter lindrar för stunden. Svårt att sova, upp och hosta, dricka vatten, snyta sig. Nu känns halsen som ett öppet sår och huvudvärken dunkar.
Så det är så synd om mig, särskilt som jag läste på nätet att det kan hålla på i sex till åtta veckor och ingen idé att gå till doktorn om man inte har svårt att andas, hostar blod eller har hög feber.
Nåt elakt virus förstås, bara att gilla läget.

4 kommentarer:

anybody sa...

Stackarsstackarsstackarsstackars stackars dig!!! Det är så det kliar bakom näsan och i halsen bara av att läsa ditt inlägg .. smittorisken är tydligen enorm!!

Hoppas din man inser det akuta behovet av ynk och bekräftelse .. och krya på dig!

Dotra sa...

Finns det ingen hostmedicin du kan ta? Cochilana funkar inte för dig har jag för mig, men finns det inget annat?

Cici sa...

Det är ju jättesynd om dig. Att du är långt ifrån ensam om denna besvärliga förkylning lindrar ju inte ditt halsonda. Hoppas att det är en kort variant du drabbats av!

epsilon sa...

anybody - ynk och bekräftelse gör verkligen susen.
Karin - jag drack timjante med socker och ganska mycket rom.
Cici - sant att det är många som hostar och jag är faktiskt redan bättre