Paolo Roberto hjälper till när fantasin tryter

Nog är det konstigt vilket stillestånd det kan bli i hjärnan när man ska komma på vad man ska laga till middag. Och ibland även lunch för min del eftersom det som en gång var det stora svetsföretagets egen restaurang nu har stängt igen och denna gång troligen för gott. Maken har varit en trogen gäst där ända sen 70-talet när det fortfarande fanns en matsal för tjänstemännen och en annan för de som hade overall.
När hjärnan strejkat har Paolo Roberto kommit till min hjälp, ja hans kokbok "Italiensk fastfood" förstås, italienskt på en kvart eller mer. För att hinna med recepten på en kvart så måste man vara ganska flink men rätt snabbt går det.
Hittills har jag lagat spagetti alla carbonara, som faktiskt var ännu godare som uppvärmd rest.
Fettucini med italiensk korv, bacon o svamp blev också bra förutom att färgen inte blev så bra. Skulle nämligen koka ihop med en skvätt rödvin så den gör sig bäst i skenet av levande ljus. Nästa gång häller jag nog i lite vitt i stället.
Succé gjorde även penne con polpetto e pomodoro (köttbullar i tomatsås).
Men man kan ju inte lyckas jämt. PR skriver om minestra di risone e verdure (soppa med minipasta o grönsaker) att den är tillräckligt fin för söndagsmiddag när de lagt mycket krut på lunchen. Och det är många goda ingredienser - lök, tomater, morötter, potatis, zucchini, bladselleri, risoni, salvia, rosmarin och parmesanost.
Jag följde receptet, hoppade inte över några moment eller ingredienser men det blev inte så gott. Ett säkert tecken är att maken inte tog om eller att han inte sa att skulle kunna tänka sig ta om men ska låta bli eftersom han redan har ätit tillräckligt. Den rätten får inte ens ett nytt försök.
Nu är jag sugen på att testa svamprisotto med lufttorkad skinka, ärtor och parmesan eller spagetti med aubergine, sardeller och svamp.
När fantasin tryter så är Italiensk fastfood en pålitlig vän att luta sig mot.