Jag tycker inte att det var bättre förr. På den tiden jag lyfte den svarta telefonluren,inväntade telefonisten och sen t.ex. bad att hon kopplade till Filipstad 10, som var min kompis Kerstin.
Men nog är det konstigt att inte kunna nå kundtjänst i nåt företag utan femtielva knapptryckningar.
Jag hjälper en gammal dam som är nybliven änka, som nu också ska flytta och det medför ju en hel del ändringar. El, tele, Tv, dagstidningen osv. Jag, som inte flyttat på 20 år,trodde ju förstås att det skulle vara enkelt att fixa sånt på nätet. Hur fel hade jag inte.
En fredagseftermiddag med telefon och dator har som en enda lyckade resultat ett uppsagt medlemskap i en förening.
Även om jag är född på den svarta sorgtelefonens tid så tycker jag ändå att jag hänger med ganska skapligt med datorer och knapptelefoner Så det var då själva den att detta ska vara så krångligt.
Nya försök på måndag för nu ska här bakas chokladtårtor till glöggen på sondag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kommer att tänka på en sak farmor berättade för mig då jag var liten gosse. Då hon var ung och bodde i Gällivare så fanns det en telefonissa där som brukade tjuvlyssna på samtalen hon kopplade. Bara för att kunna höra vad folk pratade om och försöka få veta en massa skvaller. En gång så sa farmor rakt ut i luren "Lyssnar du Klara?" då svarade telefonissan plötsligt Ja! Så hörde både farmor och den hon pratade med ett klick. Ha ha, påkommen!
Lennart - jag skulle nog också tjuvlyssnat om jag varit telefonist :)!
Skicka en kommentar