Alltså landstinget, jag blir så trött.
Ett uppenbart fel i min journal kommer inte att rättas om jag inte står på mig och försöker få det gjort. Två röntgenundersökningar av min benstomme visar att min benkvalitet är helt normal, t.o.m. bättre än normalt för tanter i min ålder.
Men i journalen som ortopeden skrev så kommer det felaktiga om dålig benkvalitet att stå kvar om inte jag gör nåt åt det. Dvs resultatet av de olika undersökningarna kommer inte att plinga in i datorn hos ortopeden som spikade ihop mig. Så för att få en ändring så måste jag forcera järnridån av telefontider, försöka få tag på doktorn och be (!) om att han ändrar.
För att få se vad som står i ens journal så räcker det inte heller med att man vänder sig till sin vårdcentral, som inom Örebro läns landsting, har tillgång till alla journaler. Vårdcentral, lasarett, universitetssjukhus - alla tre ska man vända sig till för att få veta vad medicinmännen behagat skriva om en.
De har nämligen "olika journalföring" enligt sköterskan på vårdcentralen. Givetvis så påpekade hon också att det var en fråga om sekretess. För vem undrar man?
Obegripligt för mig. Tre olika vårdinrättningar och sen olika kliniker inom dessa.
Tröttsamt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Fast det bästa är att du inte lider av benskörhet. Det är du väl glad och stolt över? Stolt för att du skött dig så bra! Heja dig!
Att det skall vara så komplicerat inom svenska sjukväsendet. Här i Frankrike har vi som patienter själva ansvaret för våra journaler, dvs allt som sker (t ex röntgenplåtar, utlåtanden) få vi med oss hem och själva ta ansvaret för att arkivera. Så när man går till någon doktor nästa gång så tar man helt enkelt med sig alla sina dokument och så får läkaren lätt helhetsbilden klar för sig. Dessutom är sjukvårdstillgängligheten enorm jämfört med svenska förhållanden. Undrar dock hur länge man kan hålla den servicen med tanke på landets ekonomiska tillstånd.
Min dotter gick till högre makter (Medicinalstyrelsen?) och begärde att ett utlåtande av en läkare ströks och hon fick rättning. Det kan ju ha en hel del betydelse i försäkringssammanhang t ex.
Det är ju otroligt, vilken byråkrati! Själv lyckades jag inte få kopia på journalen från sjukdomsperioden i somras. Men det har ju förstås bara gått sju månader sedan jag skrev, så än kan den ju komma. Nej, jag förstår att man måste ligga på om det ska bli något. Puh!!
BarbroLi - visst är jag glad över det. Alla promenadernas förtjänst!
PO66 - franska systemet verkar ju bra. Då måste doktorn kanske skriva begripligt också?
Cici - tänker också på olycksfallsförsäkringen. Man kan ju råka falla igen.
Maggan - hur gjorde du? Brev till läkaren, sjukhusledningen, kliniken?
Skicka en kommentar