Påsken tog slut fortare än vi tänkt oss. Huset var fullt på långfredagskvällen men på påskafton, när vi kom hem från utflykten till den höggravida dottern, var A och K magsjuka. Så vips var vi inte många kvar. Påskdagen blev det kokt torsk för sjuklingarna som sen klarade hemresan utan missöden.
På annandagen var alla lakan och dukar tvättade, smulor och damm uppsugna och alla grejersom flyttats utom räckhåll för lille N tillbaka på sina platser.
Så när det riktiga ösregnet drog igång packade maken och jag bilen och drog iväg till Göteborg. Nu sitter jag i soffhörnet i vår lilla lägenhet och det känns som semester. Maken är på jobbet och jag läser Gustavs grabb. Leif GW:s självbiografi.
I går öste regnet ner precis hela dagen men här ser man inga paraplyer. Alla är väl sönderblåsta kan man tänka.
Idag verkar det lite bättre så nu blir det en promenad efter älven, utan paraply.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, påsken var riktigt blöt och fuktig här i stan. Tror att jag blev genomsur då jag var ute på mina långpromenader både på påskdagen och annandag påsk. Lite iskyligt var det också, så där ruggigt rått.
Lennart - med vinden i ryggen var det riktigt skönt att gå efter älven. men vi tycks få vänta på vårvärmen.
Skicka en kommentar