Vad minns man efter en resa? Spöregnet, sjögången och trängseln på färjan, att tanten i gepe essen gav anvisning om en totalt livsfarlig och omöjlig vänstersväng - nej knappast. Minns ju förstås att Svante och Anette inte kom med på samma färja vid Rödby men sen blev det ju bara trevligt. Grüner Jäger, ett trevligt litet hotell på Fehmarn hittade vi i hällregnet och efter lite felnavigeringar dagen därpå kom vi till Kappeln, en liten stad mellan Kiel och Flensburg.
Det var broöppning precis när vi kom fram, Kappeln ligger vid mynningen av Schlei, skyddat vatten som går ner till Schlesvig. Mycket båtar och båttillbehörsaffärer gjorde de båda seglarna i sällskapet på extra gott humör. Lankrabborna blev mera nöjda med en middagslur på motellet. Middag på en liten restaurang vid vattnet. Gott och billigt nu när kronan är så stark mot euron. Starka verkade ochså alla de tyska damer i min ålder som fyllde hela motellet. De cyklade, bussen körde deras packning mellan hotellen. Det är gott om cykelvägar men blåsten är ju inte att leka med och det är ganska kuperat men de var både glada och högljutt pratsamma.
På hemvägen är det ju oundvikligt med lite shopping så efter stärkande förmiddagskaffe i ett trevligt gathörn i Heiligenhafen så gav vi oss i kast med pråmen i Puttgarden. Herregud säger jag bara, man häpnar över utbudet. Lite svårt att veta vad man ska välja för där finns ju precis allt. Och tänk alla öl som först körs från t.ex. Spendrups i Grängesberg för att sen köras tillbaka på överlastade släpkärror. De körs nog extra försiktigt över guppen i färjeläget.
Inga nya spektakulära broar blev det denna resa men Ölandsbron, eftersom vi gjorde en sväng till Catarina i Tveta och Älvsborgsbron, när vi tittade till vår lilla lägenhet i Göteborg på hemvägen.
De flesta skulle nog bedömt vädret som dålig, blåsigt, regnigt, kallt. Som gjort för en liten bilsemester - toppen tycker jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oj vilken häftig bilresa, nästan så jag blev lite yr av alla intryck. Det var länge sedan jag reste den där vägen. Det måste har varit när vi reste med en bussresa till Paris för...7(?) år sen.
Lite motgångar kryddar resan och blir till spännande minnen att berätta för de som inte var med.
Roligt att få ta del!
Cici - inte utan att jag är lite yr i huvet själv.
Maggan - så sant men det var snopet när deras bil fick stå kvar på rampen och färjan med oss drog iväg.
Skicka en kommentar