måndag 15 oktober 2012

Nästan hundra.

Om man går bort dagen före sin hundraårsdag hur blir det då med telegrammet från kungahuset? Kommer det kanske dagen innan eller kollas det upp precis på dagen hur det är med hälsan?
Jag läser i den tidning som min pappa kallade tomsäcken att mamman till en klasskamrat från realskolan har lämnat det jordiska just dagen före sin hundraårsdag.  Hade hon kunnat glädja sig åt födelsedagsfirandet?
Nämnda tidningen hade väl dykt upp, kanske nån från kyrkan, gamla vänner kanske om det finns några förstås, barn och barnbarn.  Och vad sjunger man för en hundraåring?
Min mamma brukade gråta lite när man sjöng om att "leva uti hundrade år", det ville hon inte, hon som var 85 när hon dog.
Sen ganska länge har jag läst dödsannonserna i lokalbladet, läser ju de andra familjenotiserna också men det är ju inte så ofta som nån bekant förlovat eller gift sig.
Det är ju inte fyra bröllop och en begravning nu för tiden, snarare tvärtom.
Vemodigt är det förstås när en kär anförvant sommar in och det läget spelar nog ett telegram från kungen inte så stor roll.

1 kommentar:

Cici sa...

Ibland kan man känna hur gränsen flyttas allt närmare en själv. De första dödsannonserna jag minns att jag läste handlade om min mormors generation. Nylen, och fortfarande, berörs min mammas generation men allt oftare blir det folk i min egen ålder som finns med i annonserna.

Jag tror inte jag bryr mig om det där brevet från Kungen, han hinner kanske trilla av pinn före mig dessutom, eftersom han bara är året yngre.