SJ - snö och växelfel

Ja vad säger man nu då? När vintern kom så totalt oväntat. Vi blir ju totalt överrumplade, precis som vanligt.
Vinterdäck, snöborstar, isskrapor, kängor, mössor, vantar - var är allt? Och hur är det med SJ eller banverket eller vem det nu är som är ansvarig. Det har ju investerats såå mycket i infrastrukturen så det kaos som infann sig för nåt år sen skulle inte upprepas.
Varningar både klass 1 och 2 delas ut och snön faller. Lastbilar som ska ha vinterdäck på drivhjulen numera ligger i vartenda dike, proppar igen varenda backe. Bussarna är för långa så de kan inte köras (!).  Och tågen slutar gå.
Maken var tvungen att å tjänstens vägnar, åka till huvudstaden just i går den stora kaosdagen.
- Så farligt kan det väl inte bli, sa han när jag var tveksam till resan. På vägen upp så blev det bara tre kvarts försening,  men med hemresan gick det sämre.
Totalt kaos på Sthlm C. Infotavlorna uppdaterades inte eftersom nästan inga tåg kom iväg, det gällde att lyssna på utropen som med kort varsel aviserade avgångar. Och med hotet om att man måste ha biljett innan man kliver ombord gick åtminstone ett X2000 halvsatt eftersom lydiga människor försöket boka om sina biljetter. Nu stannade de först i Skövde så det var ju tur att han inte tog det.
Till slut kom 15 08 iväg vid tjugo i sju. Det gick rätt skapligt ända till  Örebro södra. Den lilla biten därifrån till Kumla tog en timme. Växelfel och sex tåg före. Ett tåg var tionde minut alltså. (Tänk Arlanda  om bara sex plan i timmen kan lyfta)
Så istället för att han skulle varit hemma kl 18 00 så kom han 24 00. Tvåvåningståg där kaffemaskinen aldrig fungerar och omöjligt att komma ut på nätet.
Man undrar ju hur det skulle varit utan de där jättestora investeringarna.