"Ingvar var inte så förtjust i min mamma," säger Meta Velander när Ulf Elving intervjuar. "Hon hade ju varit lärarinna och ville ju lägga sig i och bestämma" fortsätter hon.
Aj då det lät ju inte så roligt sett från min horisont. En svärson och två svärdöttrar har jag ju och lärarinna har jag ju varit. Vad de säger vet jag ju inte men jag har inte märkt att de skulle hålla sig undan mig.
Att inte kunna låta bli att lägga sig i, att ha synpunkter, att ha svårt för saker som är dåligt organiserade, att reta sig på logistik som inte fungerar, att bli tokig på folk som kommer för sent, att alltid ligga ett steg före i planeringen - sån är jag och jag ser ju dragen hos min tvillingsyster som även hon varit lärare.
Charterresor med guider som visar grunda kunskaper, bussresor med pensionärers som virrar runt och inte kan passa tider - hu så tröttsamt.
Jag hörde intervjun i bilen på vägen till dottern K, svärsonen J och lilla hjärtegrynet I. Och ganska snart efter att jag kommit försvann J. Nu skulle han förstås spela fotboll i den serie de kallar pojkar 35, men det är ju ändå nåt att tänka på - att man inte lägger sig i för mycket.
Lille I och jag roade oss med att gunga, åka rutschkana, smaka på grus och pinnar men roligast var att beundra en fyrhjuling med en kille som plockade sten på ett gärde.
På hemvägen, E20 med sin bitvis dåliga standard med 80 som maxfart långa sträckor kan man ju även reta sig på dem som bromsar ner till 70 vid fartkamerorna, fast dem kan man ju inte ta i örat. Men skulle ju vilja förklara för dem hur de borde göra.
Ränderna går aldrig ur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag brukar tänka om mig själv, en gång sekreterare alltid sekreterare. Jag kan liksom inte låta bli att dokumentera, planera och hjälpa folk till rätta. Är det någon som verkar villrådig, kommer jag genast sättande med någon upplysning. Suck! Ja, det är nog så att vi präglas av vårt yrke, till en viss del i alla fall.
Visst präglas vi av vårt yrke men det är ändå skillnad på att lägga sig i och hjälpa till. Det handlar om attityd och förhållningssätt. Ett visst mått av respekt är ju klädsamt för oss alla. Men man borde kanske hålla tand för tunga emellanåt!
Men vad säger du? Skulle jag? /Syrran
Näe, ränderna går aldrig ur. Känner igen mig i alla de karaktärsdrag du radade upp och i vännen M's beskrivning av sina. Maken kan bli något irriterad på mig ibland!
Oroa dig inte, kära du! Bättre svärisar än mina kan man inte önska sig. Jag tycker så mycket om både dig och svärfar!
/Karin
Jag håller med föregående talare! :) /Martina
Maggan, Barbro Li, Syrran och Po66 - det hänger nog på oss om det ska bli nån ordning på saker o ting.
Karin o Martina - vilken tur jag har som har er i mitt liv.
Jag har varit med om bilister som bromsat ner till 60 vid fartkameran där det är 80. "Men snälla nån!" har jag tänkt då, vad är det för fel på folk?
Skicka en kommentar