Fågelliv

 Det började med Vinterfåglar inpå knuten, Birdlife Sveriges årliga räkning av småfåglar, som sen ledde till en ny mani. Jag räknade talgoxar, blåmesar och nån enstaka domherre som åt solrosfrön ur den där fågelmataren som är så vanlig i här på trakten, tillverkad i tekniken på högstadiet av mellansonen under en amper tekniklärares ledning. Upptäcker då att fåglarna sitter i mitt i maten och så ska  det inte vara upplyser en vänlig röst i ett inslag i Rappport.

- Köp en sån där fröautomat med sittpinnar sa jag till maken när han ändå skulle till tandläkaren i residensstaden, inga onödiga resor för vår del.

Hem kom en storslagen sak med ett rör för solrosfrön, ett passande för nötter och ett grovmaskigare för talgbollarna. Detta sammanföll med vinterdagarna detta år och hur nu signalerna går mellan småfåglarna så var det plötslig ett väldigt välbesökt matställe. Många fler individer men även fler arter. Förutom talgoxar och blåmesar i stora skaror, några nötväckor och domherrarna som varslar om snö så upptäckte jag en stackars koltrast. Äpplen till honom tänkte jag men han håller sig bara på marken och äter vad han nu hittar där. Stjärtmesar i flock, grönfinkar, entitor, två hackspettar som slaskar i sig talgbollar på nolltid - det går livligt till utanför mitt fönster. I morse var det två änder som åt från marken som börjar bli grå av solrosfröskal. Haren och rådjuren som brukar komma förbi på kvällarna hittar väl också ett och annat att äta. 

Djurlivet ger en roande ersättning för det vanliga livet i pandemitider.